ring uppåt vestra gränsen af Förenta Staterna. Detta uppdrag utförde han helt hastigt, samt återvände snabbt tll Washington, der de begge älskande straxt derpå i hemlighet läto förmäla sig. Följande året började Fremont sina stora — undersökningar af Förenta Staternas vestra territorier, hvarigenom han gjorde sitt fädernesland en betydlig nytta samt vann si sjelf ett stort anseende. Han inlemnade d tull regeringen i Washington ett förslag till en geografisk uppmätning af hela det Förenta Staterna tillhöriga jordområdet ända från Missouri-floden till Stilla Hafvet, specielt med afseende å utförbarheten af en kommunikationslinie öfver land emellan den stora kontinentens begge kuster, samt anhöll hos krigsdepartementet att få blifva anställd vid den deraf föranledda expeditionen. Han erhöll ätven elter sin egen begäran sig uppdragen undersökningen af Klippbergen. Han utförde äfven detta uppdrag år 1842 samt framlade derpå följande året sin berättelse derom för kongressen, men begynte samtidigt att arbeta på åvägabringandet af ett vidare utförande i större skala at sina gjorda forskningar samt sökte specielt att åstadkomma en expedition för undersökandet af de då ännu okända trakterna mellan Klippbergen och Stilla Hafvet, hvilket äfven lyckades honom. I Maj år 1842 begynte han med tretionio man sin resa uppför Kansasfloden samt anlände, efter att hafva uppstigit till Platteflodens källor, till sydpas set i Klippbergen, hvilket han under sin förra expedition äfven besökt, och der han undersökte öfre loppet at Colorado. Efter 1700 engelska mils tåg kom han till den stora Saltsjön, om hvilken ingen noggrann beskrifning då ännu fanns utgifven och om hvilken man hyste högst falska och oriktiga föreställningar. Derifrån fortsatte han vidare sin färd till Fort Vancouver, nära Columbias mynning, dit han anlände den 4 November. Hans undersökningar ledde till betydhga beriktiganden i den geografiska kunskapen om denna del af NordAmerika samt hatva varit af utomordentligt inflytande för befordrandet af Utahs samt Californiens och de öfriga kustiändernas vid Sulla Hafvet kolonisation. Den 10 November anträdde han sitt återtåg genom dittills nästan alldeles okända trakter, som genomströkos af många och höga bergskedjor. Han påträffade snart snö som hindrade hans vidare framtågande, så att han måste draga sig ned åt det stora slättlandet och befann sig der midt i vintern i djupet af en ödemark med utsigt att jemte alla sina ledsagare omkomma af hunger. Genom astronomiska observationer, fann han att han var på samma breddgrad som San Franciscobugten, men mellan honom och Californiens dalar låg en bergskedja som var betäckt med snö och hvilken indianerna förklarade att ingen menniska kunde öfverstiga och öfver hvilken det var omöjigt att för någen betalning få dem att ledsaga honom och hans sällskap. Fremont företog då helt djerft att söka passera dem tan någon vägvisare och fullbordade det äfven på fyrtio dagar, så att han tidigt i Mars inkom till Sutters fäste vid Sacramentofloden. Hans manskap var förvandlat till nästan blott och bart skeletter och endast tretiotre af de sextiosjn hästar och mulåsnor, han haft med