Göteborgsposten – 24 oktober 1861, sida 1

Anderssons befäl. I Missouri har unionen visserligen förlorat staden Lexington efter ett flere dagars försvar mot en stor öfvermakt; men i stället hafva dess trupper eröfrat Romney i vestra Virginien och tvungit sydhären att utrymma Mounsons Hill vid Washington. En olikhet har visat sig emellan den östliga och vestliga hären, hvari olhkheten emellan vesterns och österns stater afspeglar sig. Unionens kongress hade utfärdat en lag om konfiskation af slatvar, som användas mot unionen likasom af all annan egendom, som antages användas till uppror. Deanna lag förklarades af regeringen och af generalen i Washington, Mac Clellan, sålunda att de andra lagarne om flyktade slafvar skulle förblitva i kratt, och under det man derfore använder flyktiga slafvar som skansgräfvare och marketenterskor, fasttager man dock, såsom allud, dem, hvilka tillhora det område trupperna intaga. Fremont deremot förklarade lagen sålunda, att han skulle frigöra de upproriskas slatvar, och begynte att verkställa lagen efter denna uppfattning. Detta skulle injagat hos rebellerna en stor skräck och gifvit kriget en bestämd karakter och ett bestamdt föremål, slafvarnes betrielse. Fremonts proklamation derom fann stor anklang i hela vestern, som är mera radikal och hyser mindre rasfördom, men ogillades i östern, som är forsigtigare, mera aristokratisk och mindre gynsamt ståmd för negrerna. Lincoln påbjöd derföre genast proklamationernas återkallande. Huru gerna man kunde onska, att kriget skulle hatva den utgång, som Fremont åsyltade, kan man dock icke vara blind för de stora faror, som kunna härflyta deraf, genom att uppväcka ett slafuppror och ett:raskrig i södern. -Fremont lydde ögonblickligen och alla de politiska spådomar, som isynnerhet de tyska tidningarne gJort om en strid mellan honom och Lincoln, gingo derigenom om intet. Fremont är tyskarnes hjelte, ty han har visat en stor forkärlek for deras landsmän i Amerika och hans stab består till största delen af tyska, ungerska och italienska flyktingar från revolutionsåren, liksom hans hår utgöres till betydlig del at tyskar, och de tyska tidningarne fantiserade att Fremont, med tyskarnes tillhjelp, skulle törsoöka att spela Wallensteins roll, och att unionen skulle delas icke i två utan i tre delar, och ett nytt, halltyskt statsförbund i vestern bilda sig under HFremonts diktatur. Men, som sagdt, visade det sig lyckligtvis ieke något spår dertill. — Som ett exempel på rasturdomen kan anföras, att krigsministern har förbjudit färgade att bära uniform, ehuru delta tillika utgör ett tecken till lördomens aftagande, emedan anledningen till förbudet gafs deraf, att regimenterna från New-York hade färgade personer inom sig. — För resten antager kriget icke blott en större, utan äfven en mera universell karaker. Till unionshärens anförare hade man ju först påtänkt Garibaldi, som dock afslog anbudet, och nu hafva flere höga officerare från olika länder, grefven af Paris och hans bro