Göteborgsposten – 24 oktober 1861, sida 1

vicomte de Rennevilles afrättning skall drifva på mig att handla snabbt, och han vill ha reda på allt hvad jag gör, för att kunna stadga sin plan. Jag har fem gånger under sex veckors tid varit nära, att blifva tagen till fånga eller mördad, men jag har dock för hvarje gång lyckats besvärja faran. I denna stund är det ej mera frågån om att undslippa faran, men väl att bedraga våra fiender: det är detta, som afhållit mig från att döda Roquefort. Jag lät bonom tvärtom följa mig och, i det jag inträdde i denna tillflyktsort genom en okänd ingång, hvilken jag för några dagar sedan anordnade, lemnade jag Roquefort utanför porten till ett hus vid en närbelägen gata, Öfvertygad om att detta bus ej har två utgångar, väntar han der, tills jag kommer tillbaka . . . — Nå? sade Brune då Jacquet tystnade. — Nåväl, återtog den forne polisagenten, hvars små ögon glänste som itända kol, ni måste låta mig förkläda er, ni får göra er lik mig och gå ut i mitt ställe samt låta Roquefort förfölja er ... Sedan Roquefort blifvit dragen vid näsan, skall jag kunna handla, utan att längre frukta för spioner, hvilket är oundgängligt för framgången af mina planer. — Sedan? sade Brune. — I morgon, fortfor Jacquet, om Gud bistår mig, skall vicomten vara fri, innan solen står på middagshöjden. Då han väl blifvit fri,