Göteborgsposten – 23 oktober 1861, sida 3

i blott anfora att furst Hugo at Hoheulohe)ehringen utnämnts till hertig at Ujest och retve Gebhard Blächer af Walstvatc till urste. Den omnåmnda kongl. amnestien omfatar pressförseelser, missbruk al assvClallvnsch församlingstriheten, öfverträdelser at skogsch jagtlagarne, dueller, förnärmelser mot ol:erheten och andra lagöfvertradelser, sätramt le redan äro dömda at domstolarne. Österrike har nu nödgats att på allvar ryta mot den nya konstitutionen och det är tan tvifvel, atv vi från denna laudsända snart skola få hora omtalas nya oroligheter. Kejsaren har nemligen uttärdat en for hela staen gällande kungörelse, enligt hvilken de diekva skatterna tor 1862 skula utskritfvas på let sätt och till det omtång, som lörut sket senom det kejserliga patentet al d. 8 okt. 1860 for året 1861. Kungörelsen motiveras lermed, att riksrådet ännu icke kunnat pröfva statsbudgeten för 1862, men att man det oaktadt näste sorja för statens löpande behotver. Skola de olika landsdelarne stillatigande ingå på denna kränkning at den gilua konstitu ionen? Ungern, som ej ens gillat denna senare och tillochmed begärt sjeltbeskautnmiugsrätt skall utan tvitvel besvara den kejserhga kungörelsen med ewut fast och bestämdt: nej! Vech sålunda ilar frågan alltnärmare sin losving, hvilken, ej annat vi kunna finna, slutngen måste bli en öppen kamp, vom Frans Josef icke aktar på tudens tecken och upp: gilver sma absoluustiska helstawideer, genvm uvilka hela navonaliteter, bland dem den mäkdga magyariska, undertryckes at ew påtvin gadt ötverherrskap af en dertill ej berätugad vation: den tyska. Det upplopp, som vi berättat ha egt rum 1 Pesth, var i det hela af temliger beskedlig natur. Såsom bekant, upplostes komitatstörsamlingen för någon tid sedan tilltolje af sin protest mot landtdagens upplösmög, och 1 komitatsherrarnes ställe insattes vyska administravorer. För en af dessa höll tolket en kattmusiksserenad, hvilken gjorde ondt i truppernas Öron, så att de brotvo in och skingrade serenadgilvarne. Den napoleonska regeringen kan i Frankrike etter ett belt årtionde ännu icke tå si verk krönt. Hon förråder tvärtom nu åter mer än någonsin sin svaghet och oförmåga, alt kunna regera med fria instututioner. Den 17:de meddelade Moniteuren officielt nya inskränkningar i offentliggörandet al flygskritter; den 18:de erhöll den bekanta tidskuitten Revue des deux Mondes sin första varning. Inrikesministern Persignys varning till Frankrikes beromdaste och mest ansedda kritiska organ har foranledts at Forcades sista poliuska Öfversigt, och särski.dt af sidan 1,009 i numret af 15 okt., hvari Forcade uttalar den åsigten, att kejsardömets finanstörvaltning och inskränkvingen af den fria yttranderätten äro olycksbringaude, och att ingen god finansförvaltniog är möjlig utan politisk frihet, oberäknadt den fullständiga och stränga kontrollen at landets representanter samt den vaksamma poliviken af en fri press. Detta är enligt Persignys åsigt värdt en varning. Eu annan rundskrifvelse från inrikesministern har ätvenledes väckt stort uppseende, nemligen en, hvarigenom alla de i Fraukrike bestående välgörenhetsanstalter af såväl religiös som ickereligiös tendens hädanefter skola bero af regeriugen. — Penningeoch handelskrisen är i stadigt tilltagande. Banken står i underhandling om att i England upptaga ännu ytterligare 100 millioner, emedan de erhållna 50 snart skola försvinna. Angående den romerska frågan skall en konflikt hafva egt ram mellan den franske utrikesministern Thouvenel och inrikesministern Persivnv I det den senare genast villa