Göteborgsposten – 23 oktober 1861, sida 3

snsamt kommer från Gud, har jag vid krövingen i hans helgedom gitvit tillkånna, att ag ödmjukt mottager den at Hans händer. Mitt folks böner hafva, det vet jag, omgifvit nig vid denna heliga handling, på det den Allsmäktiges välsignelse må hvila öfver min regering. Den kärlek och tillgitvenhet, som sedan min tronbestigning blifvit mig visad och hvilken nu på ett så allvarligt satt gitver sig tillkänna, äro mig en borgen för att jag under alla förhållanden kan lita på mitt tolks trohet, tillgifvenhet och bered villighet att göra uppoffringar, I förtröstan härpå har jag kunnat befria mitt tolk från den arfshyllning och undersåthga ed, som enligt gammal sed varit bruklig. De hjertliga bevisen på kärlek och tillgifvenhet, som nyligen gälvos mig med anledning at en olycklig händelse, hafva stärkt denna min förtröstan. Måtte den gudomliga Försynen länge bevara tredens välsignelser åt mitt dyrbara fosterland, För yttre faror skall min tappra här beskydda det. For inre taror skall Preussen forblitva skyddadt: ty dess konungs tron står fast I sip makt och i sina rättigheter, om den enighet mellan konung och tolk, som gjort Preussen stort, fortfarande kommer aut bestå. Sålunda skola vi på den besvurna rättens väg kunna motstå en orolig tids faror och alla hotande stormar. Dertill gifve Gud sitt bistånd! Dä konungen talat, uppläste inrikesministern statuterna för en Krouorden (storkorset at den röda örns orden) och Hohenzoller-ordens utvidgande, et amnestidekret samt åtskilliga utvämningar och ordeusdekorationer. Ceremomen slutades nu med atv konungen helsäde tre gånger med spiran, hvarefter han återvände till sina rum i slottet under rikshäroldens rop: letve konung Wilhelm! — En massa utnämningar har egt rum, at hvilka vi blott anfora att furst Hugo at HoheuloheOehringen utnämunts till hertig at Ujest och gretve Gebhard Blucher af Walsvatc ull taäreta