Göteborgsposten – 23 oktober 1861, sida 1

du för sex veckor sedan ädelmodigt förlät; det är Tusenskön, som du bort döda, men som ännu lefver, för att ställa sig mellan dig och schavotten. Hon återtog nu samma råa och genomträngande ton som förut och började sjunga den visa, hvarmed pöbeln året förut klagat öfver Marats död. — Man kan höra oss, fortfor Faucheuse åter sakta. Bonchemin, skrik! Vi skola samtala under grälet. Och så till forsättning af visan. Henri hade återkommit från sin förvåning; han hade förstått allt. Under furiens skymfliga drägt dolde sig ett hjerta, som var honom fullkomligt tillgifvet. Faucheuse, sansculotternags vän, guillotin-furiernas drottning, efterträddes af Tusenskön, den forne galerslafven, som af Bonchemin återförts på det rättas väg och hvilken vi känna från krogen vid gatan Chiourme, då Henri förlät honom en begången stöld. Henri fann nu, att i det ögonblick, då ban trodde sig förlorad och öfvergifven af alla, vänliga händer räcktes emot honom till hans bistånd. Nu börjades mellan dessa tvenne män, af hvilka den ene, som i sex veckors tid varit fånge, väntade timme efter timme den våldsammaste död och den andre förklädd spelat en förfärlig