Göteborgsposten – 14 oktober 1861, sida 1

— Maburec! utropade Charles och spratt häftigt till. Ian lemnade nu de båda männen och skyndade mot trappan, som förde från trädgården till platformen, men han hade knappast tagit ett par steg, förrän han plötsligt förlorade jemnvigten och föll omkull. Don dJos grep tag i ballustraden, för att icke äfven bli kullkastad. Carlos reste sig åter lifligt upp. — En jordstöt! sade han. Skalfvet gick från norr till söder. XVI. Mahurecs idter. Jordskakningen, som varit nog stark att kunna kullkasta Charles, tycktes likväl icke ha bemärkts i sjelfva staden! ty allt förblef der till utseendet lugnt. Doktorn rynkade ögonbrynen, i det han fästade sina blickar på Tamana, hvars fosforsken plötsligen försvunnit liksom rökpelaren några timmar förut. — Mahurec kom nu upp på taket. — Jag får anmäla mig, kapten! sade han och förde handen till hatten. — Nå? inföll Charles lifligt.