Göteborgsposten – 11 oktober 1861, sida 1

af Europa och isynnerhet England. Då v kasta en blick på denna stora halfö, såsom den synes på kartan, sträckande sig öfver femton graders latitud, med skatter af timmer och mineraler och befolkad, fastän tunnt, af omkring 4,000,000 invånare, måste vi tro att en sådan makt borde utöfva ett större inflytande än den gör. Få stater hafva gjort snabbare framsteg än Sverige, men detta framåtskridande har varit något tillfälligt och partielt. Dess höjande under Gustaf Adolf och Oxenstjerna utgjorde det 16:de århundradets under, liksom Preussens stigande var det 18:de seklets; och sedan 1800 har det åter börjat lefva upp fastän på ett mindre lysande sätt. Det har under denna tid fördubblat sin handel och ansenligt ökat sin befolkning, medan dess framåtskridande i politisk bildning under den nuvarande dynastien endast synes ringa, derföre att några andra länders varit ännu större. Vid betraktande deraf att det var år 1792 som mördarens vapen beröfvade den olycklige Gustaf III lifvet, hvilken menedat sig djupare än någon suverän på hans tid, förstört den konstitution han sjelf besvurit, besatt riksdagssalen med soldater, afskaffat senaten (riksrådet) genom ett maktbud, begått skamligt svek i utgifvandet af pappersmynt och till hälften ruinerat sitt land genom lika stort slöseri i såväl fred som krig —, äro Sveriges nuvarande institutioner, så antiqverado de äro i några afseenden, dock grundade på teorien af en äkta representativ styrelse. Det är ej allenast nationalfåfänga, som leder oss att tillskrifva vårt eget föredöme de förbättringar som föreslagits i denna konstitution, Fastän svenskarne hafva en god egen litteratur, och fastän namnen Tegner, Geijer och Runeberg med rätta njuta af europeisk ryktbarhet, äro dock de bildade klasserna i Sverige väl bekanta med vår egen; kännedom i engelska språket och litteraturen är vidt utspridd ibland dem, och engelska grudsatser hafva funnit sin väg till Sverige genom våra stora skriftställares mästerstycken. Ån mera, pressen är fri, och der detta är fallet, är äfven vår nations anda, som länge varit den fria diskussionens hem, säker om att få inträde. Förbundet med tvenne sådana länder som Sverige och Norge kan aldrig vara likgiltigt för Storbritannien. Såsom en handlande nation hafva vi allt skäl att underhålla ett godt förstånd med goda kunder; såsom sjomakt hafva vi fördel af att vid oss fästa en stat med så stor skeppsflotta och så många förträffliga sjömän. Å andra sidan behöfva vi knappast framhålla, hvilken fördel Sverige och Norge i farans stund skulle kunna draga af detta lands understöd. Vi kunna likväl icke glömma, att värdet och stadigvarandet af ett sådant förbund måste hufvudsakligast bero af Sveriges och Norges egen politiska utveckling. Mycket har gjorts, men mycket återstår att göra, och förrän hofvet i Stockholm söker draga med sig hela nationens moraliska vigt, kan det icke spela någon verkligt obeRE ENRER VÅREN NE EEE