Göteborgsposten – 11 oktober 1861, sida 1

gjorde ett retande lockbete för engelska sjömän. I James närmade sig nu sakta Gervais, som ej vågat att härunder röra sig. — Den der, sade han, skall betala oss den första punschen: du skall betala oss den andra. Och den vildsinte sjömannen började härvid obarmhertigt ruska på den stackars borgaren. Mahurec var purpurröd af vrede, men han höll dock tillbaka sin ondska. — Hvarföre tilltygar du så den gamla landtkrabban? frågade han med hotande ton. — Derföre att det behagar mig! svarade James. — Men det misshagar mig. Engelsmannen började skratta: Mahurec blef alldeles likblek i ansigtet. James ruskade på Gervais ännu hårdare, men Mahurec grep honom nu i armen och så hårdt, att han måste släppa sitt tag. James utstötte ett skri af raseri och ville åter gripa tag i sitt offer, men Mahurec stod nu emellan honom och Gervais. — Hör, sade sjögasten med en lugn ton, jag har dubloner i mina fickor och jag vill dricka upp dem: såväl med mina vänner som med andras, men innan jag skaffar er denna förlustelse, måste jag skaffa mig sjelf en annan. Jag vill först låta dig smaka denne.