— Och du kommer från? . .. — Från Carracas, engelsman! — Finnes det då hundar från ditt land i Carracas ? — Nej, svarade Mahurec och bet sig i läpparne; der finnas inga andra än jag. — Du har således rymt från din skuta? — Ja. — Hvarföre då? — Derföre att jag icke ville tjena Republiken. Mahurec vände bort ansigtet, då han yttrade dessa ord, och det behöfdes för honom väl situationens vigt, för att han skulle kunna yttra sig så. — Ah! inföll James och såg på sina kamrater med synbar missräkning, ah, du har vägrat att tjena under Republiken . . . det gjorde du rätt.i; men hvad gjorde du då i Carracas? — Jag fyllde mina fickor med dubloner hos en plantageegare, och då denne gjort sin sista resa, styrde jag kurs på Trinidad med mina skatter, för att här kunna roa mig. — Du är då späckad med dubloner som en gallion, säger du ? I stället för svar, slog Mahurec på byxfickorna. James vexlade en blick med sina kamrater: en fransman, hvars fickor voro fulla af guld, ut