Göteborgsposten – 11 oktober 1861, sida 1

nödvändigt icke blott att söka få bomullsodlingen i Ostindien utvidgad, utan framför allt atven förbättrad, så att den kunde lemna handelsvara af bättre stapel. För uppnåendet af detta vore det nödvändigt att söka inlöra sådana förhållanden, att europeer med tillförlitligt hopp om framgång kuude finna sig föranlåtne att sjelfve i Ostindien öfvertaga uppsigten och ledningen af bomullsodlingen samt råproduktens vidare behandling. Fill åtgärder, som kunde bidraga dertill, räknas isynnerhet införandet i alla bomullsdistrikter af dugliga domstolar, förmedelst hvilka ett prompt fullgörande af kontrakten emellan kapitalisterna och producenterna, och isynnerhet återbetalningen af gjorda förskotter, skulle göras fullt säkert. Den europeiska intelligensen skulle derigenom komma att visa sig verksam på produktionsorten samt komma att åvägabringa förbättringar såväl i sjelfva odingen sem i renandet och inpackningen af bomullen, så att det vore möjligt att lemna en för den europeiska marknaden brukbar vara. Dessutom förordar associationen vidare upphäfvandet af de tryckande stämplingslagarne, skärpta straff för förfalskandet at Jordprodukter samt en grundlig reform af de i Ostindien bestående arrendeoch jordegenegendomsförhållandena, isynnerhet afskaffande af den besvärliga grundskatten. På denna skrifvelse afgaf regeringen ett svar, hvari den underrättade asssociationen, att den redan med ifver holl på med reformerandet af lokaldomstolarne, att stämpellagstiftningen enligt dess tanke icke var behäftad med de olägenheter, som associationen trott sig finna hos den, och att arrendesamt egendomsförhållandena, hvilka till största delen grundade sig på gamla sedvänjor, vore för invecklade, för att utan vidare kunna omändras. För öfrigt, innehöll skrifvelsen vidare, vore regeringen sysselsatt med uppgörande at åtgärder för öfverlåtandet af oodlade landsträckor åt enskilda med oinskränkt egendomsrätt och för aflösandet af grundskatten, för att sålunda bryta möjligast fria väg för användandet af europeiska kapitaler i det ostindiska jordbruket. Men hvad äter sjelfva bomullsodlingen beträtfade, så trodde regeringen, att sakkunniga såväl engelsmäns som amerikanares omdöme öfverensstämde deri, att de infödda ostinderna hade intet eller föga att lära af andra i sjelfva odlingens detaljer, samt att det endast behöfdes förbättringar i renandet och transporten af den inbergade skörden. I det förra afseendet kunde regeringen göra endast litet eller intet, men väl kunde genom en bevakande intervention af de kapitalister, som ville försträcka producenterna förskotter, mycket i det afseendet åstadkommas. Hvad deremot beträffade transporten, så erkände regeringen det vara sin pligt, att genom förbättring af kommunikationerna och vägarne underlätta och befordra densamma, och denna sin pligt bemödade den sig äfven att i största möjliga mån uppfylla. Detta regeringens besked har dock icke