Göteborgsposten – 7 oktober 1861, sida 1

te, dock utan framgång, att utfinna orsaken till denna trumpenhet. Lord Ellen, som litade på sina företräden, eller åtminstone på dem som han trodde sig ha, anade ej, att den misslyckade utgången af hans expedition vändt den unga flickans romaneska själ emot honom. Hans inbilskhet kom honom att tillskrifva denna trumpenhet den svartsjuka, som Mary måste känna af att se honom, en så vacker man, en så perfect gentleman, utsatt för ögonspråket från de många och förtjusande sennoritas, bland hvilka han bröstade sig som en öfver sina fjädrar stolt tupp midti ett nytt harem. Af fruktan att plåga den stackars missen, visade lord Ellen sig mycket medlidsam öfver den smärta han trodde sig ha framkallat, och han tog en stol, som stod bredvid Marys; men den unga flickan vände honom tvärt ryggeu. Lord Ellen log: denna lilla torneriong, om vi så få säga, roade honom mycket. Under tiden hade samtalen åter kommit i gång: korsaren, spökskeppet, förcbåden till en annalkande storm, utgjorde ett nästan outtömligt ämne. Doktorn gick afsides, såg på sitt ur, kastade en orolig blick mot dörren, vände tillbaka till balkongen, betraktade noga himlen och mest den närbelägna volkanen Tamana, hvars rök ej