Göteborgsposten – 5 oktober 1861, sida 2

märksamhet han vanligen brukade egna åt sin toilett. Han ville vara vacker, beundrad, afundad, och han ville det så mycket heldre, som miss Marys närvaro förböjde hans önskan att tjusa, ty att synas i hela sin glans inför en älskad qvinnas blickar är den skönaste af alla de 8egrar en man kan njuta, som är van vid bonfortyner. Efter det han för abbedissan gjort en helt engelsk komplimang, närmade han sig till miss Mary och helsade på henne. — Förlåt mig, miss, sade han, att jag icke kommit förr, men pligten qvarhöll mig ombord, Jag måste vaka öfver min fregatts säkerhet. — Ah! inföll Mary med persiflerande ton. Skulle ni ha levererat någon strid och er fregatt lidit skada? — Nej! sade lord Ellen som alldeles icke förstod den hånfulla meningen i den unga flickans ord, ty så stor var hans egenkärlek, att han ej kunde tro, det man skulle vilja le åt bans handlingar. Nej, miss: fienden har flytt oss som vanligt, och vi ha icke lossat ett enda kanonskott, men jag märkte i qväll, då vi gingo för ankar, att himlen icke var ren, och jag måste för mitt fartygs skull vidtaga nödiga försigtighetsmått.