Göteborgsposten – 30 september 1861, sida 2

af Preussen väsentligen bidragit till framkallandet af denna skiljsmessa mellan Preussen och Österrike, och att hans plan med förestående möte i Compicgne syftar åt samma mål. Konungen af Preussen skall stanna 48 timmar vid franska hofvet, och man skall uppbjuda allt, för att förmå honom besöka St. Cloud och Paris. Man antager, att handelsfördraget mellan Preussen och Frankrike skall undertecknas under konungens besök i Frankrike. — Den konung, som skall gästa kejsar Napoleon samtidigt med preussiska konungen, är konungen af Holland (ej af Danmark), som lemnar Haag d. 3:dje, för att vara i Compiegne d. 5:e. För att återvända Ull Österrike, så går det i Wien rykten om en ministerkris, och det anses icke för osannolikt, att federationspartiet kommer will rodret, ehuru det mot en dylik kombination invändes, att detta parti endast är enigt om att bekämpa helstaten, men för öfrigt består af de mest olikartade beståndsdelar. — Det säges att österrikiska regeringen hyser stora bekymmer med anledning af preussiske konungens resa till Compiegne, hvarmed man sävter i förbindelse, att den forne utrikesministern, grefve Buol-Schauenstein, begitvit sig till Berlin, och att österrikisko generalen prius Alexander af Hessen, hvars syster är gift med kejsar Alexander, står i begrepp att resa till Petersburg. Till dessa hotande faror för Österrikes ställning inom Tyskland, på hvilken det dock hållit så mycket och för hvilken det tillochmed satt sin existens på spel, kommer att den tyskt-nationala rörelsen, hvars ändamål är såsom bekant Tysklands enande, spridt sig äfven till Österrikes tyska provinser, oaktadt den ifver hvarmed regeringen söker binda tyskarne vid kronan genom att försäkra dem om första platsen i riket. Man har bildat en österrikisk nationalförening, hvilken skulle gentemot ungrares, czeckers, polackars, italienares, rumäners, kroaters 0. s. Vv. nationalitetssträfvanden värna den tyska nationaliteten och aflägga vittnesbörd om, att den tyska befolkningen i Österrike tillbör äfven det stora tyska folket. De faror, denna rörelse medtörer, äro vida större än hela den öfriga jäsningen; ty om de österrikiska tyskarne med allvar ansluta sig till enhetspartiet måste monarkien gå sin upplösning till mötes, söndersliten af inre tvedrägt. Magyarerna i Siebenbärgen hafva beslutat att icke företaga val till den landtdag, som skall utskrifvas efter Schmerlings förslag, och åberopa sig på, att det rättsligen består en union med Ungern. Härigenom uppkomma nya svårigheter för regeringen i Wien, och det tillochmed betviflas, att landtdagen icke skall kunna träda tillsammans. Rörande preussiska konungens resa till Compiegne och dermed sammanhängande omständigheter, tror parisertidningen Journal des Debats sig kunna meddela följande säkra uppgifter: Den nye preussiske utrikesministern grefve Bernstorff är afgjordt sinnad för en nära allians mellan Frankrike och Preussen. -— Konungen af Preussen skall efter sammankomsten i Compiegne besöka kejsaren af Österrike. Preussiska regeringen var ännu i Augusti hugad att erkänna konungariket Italien, men kunde då tör ullfaället icke göra det, så lange Italien ännu icke egde Rom och Venetien, och Neapel ej var lugnadt. Preussen villo icke proklamera Italiens enhet, för att icke derigenom uppmuntra de hemliga sällskaperna i Tyskland och gifva Ivalien en moralisk kraft mot Österrike. Till motsats mot de Hahnska galenskaperna förtjenar anföras, att en annan tysk turste Gunther af Schwarzburg-Rudolstadt, som snart fyller sitt 67:de år och varit gilt två gånger förut, oaktadt sin höga ålder tförälskat sig så i en dame at borgerligt stånd, att han for hennes skull nedlägger krona och spira. Fursten vill nemligen icke skänka den älskade sin venstra hand, bon skall ha den högra med alla dertill hörande emolumenter, kronan allena undantagen, som han tillfolje af de för hans hus gällande lagar icke kan dela med henne, hvarföre han ridderligt afstår ifrån densamma. Det heter, att fursten abdikerar till förmån för sin broder prins Albert, som