— Men ni tror då, sade abbedissan, att sennor Carlos icke skulle vara fremmande för korvetten ? — Jag tror ingenting; jag endast anför fakta, det är allt. -Sennor Carlos, som ingen kände på hela Trinidad, kom hit till ön för första gången samma dag som den hemlighetsfulla korvetten infann sig. -Sennor corregidoren kan intyga det. Dea tillvädjade embetsmannen bugade sig till tecken af bifall. — Två månader passerade, fortfor don Jostå, utan att vi i staden sågo till sennor Carlos. Doktorn sade oss, att han arbetade och icke ville se någon hos sig. Men när sågo vi honom åter? Var det icke på kullen utanför staden, derifrån vi för andra gången sågo spökskeppet? — Jo, jo, ljödo fera röster. Don Joså har rätt. — Äfven denna gång inträffade hans närvaro här på samma gång som det besynnerliga fartygets. Ingen fäste uppmärksamhet dervid och först senare anmärkte jag sjelf denna omständighet, då jag, efter det korvetten visat sig tredje och fjerde gången, fann, att, för hvarje afton som fartyget signalerats, sennor Carlos, som man ej sett till på länge, åter lät se sig i staden. (Forts.)