Göteborgsposten – 30 september 1861, sida 1

vågorna, men oaktadt sin farliga belägenhet lik: säker och lugn, som om den legat fastgjord vic någon duc dalb längst inne i en lugp och säke hamn. Besättningen arbetade på däck. Den tyck tes ej bära någon uniform. Ingen flagga svajad från gaffeln. Hvad var det för ett skepp? hvarifrån kon det? Hvad för en nation tillhörde det? Hur hade det kunnat våga sig in i viken, och hurt kunde det motstå brottvågorna och hålans till dragningskraft? Denna fråga gjorde man si allmänt, utan att någon likväl kunde besvar den. Men dagen efter hade fartyget försvunnit Man ville göra sig underrättad om någon af be sättningen möjligen gått i land, i det han fari öfver härvarande kanal; men detta var nästa: omöjligt; ty huru skulle man väl bland de fler hundra båtar, som hvarje dag passerade sunde från ena stranden till den andra, kunna få vet. om någon främling smugit sig in i hamnen? Man öfverlemnade sig åt en mängd gissnin gar, men dagarne förrunno, och man glömde så som vanligt snart bort hela korvetten. Två månader derefter kom den dock tillba ka till samma ankarplats. Denna gång stannad den 48 timmar i viken. Den allmänna häpnade