Göteborgsposten – 30 september 1861, sida 1

vexlats mellan don Jos och den heliga modren Det syntes ock vara vansinnigt af befälhafvaren på ett fartyg att blottställa sig och detia i den trolösa Mayaro-viken, då staden PuertoEspannas hamn erbjöd det en från faror betryggad tillflyktsort. I Mayaro-viken var dessutom all förbindelse med land omöjlig: de genom tvenne här hvarandra mötande hafsströmmar hotande bränningarne och sjelfva den vulkaniska hålan skulle redan för sig rest oöfvervinnerliga hinder deremot, om ock icke legenderna funnits. Det fanns säkerligen icke på hela Trinidad och det närliggande fasta landet en enda båtförare, vore det än en Indian i sin pirog, som skulle vågat sig in i denna vik. Man kan derföre sluta till denna förvåning, som bemäktigat sig alla innevånarne på la Trinidad då en morgon en munk kommit till PuertoEspanna och berättat, att ett fartyg kastat ankar i Mayaro-viken. Detta var i medlet af år 1793. Man ville först icke tro munken, men blef dock snart öfvertygad om sanningen. En väl byggd korvett, smärt, skarp, lätt, snällseglande, med en ståtlig tackling, ett fint, hvitt däck och kanoner som glänste i solskenet, låg för ankar, tretio famnar från den vulkaniska hålan, slingrande för de mot hvarandra brottande