Göteborgsposten – 30 september 1861, sida 1

gender, skapade af idianerna och rikt färglagda af spanjorerna, hvilka göra Mayaro-viken till ett ställe, der helvetet firar sina mest hädande sabbater. Vid tiden för vår berättelse skydde ock hvarje fartyg viken som pesten). — Det är ej menniskor, det är dämoner! ljöd en röst. Alla nunnorna ryste till och gjorde korsej ens guvernören, kan säga, hvilken nation detta fartyg tillhör celler hvilket språk besättningen derå talar. Och det är likväl nu sjette gånger på ett år, som fartyget lägger sig för ankar : denna farliga vik, nära afgrundshålan ! Sällsammare är likväl, att man aldrig ser, när det kommer till stället ... man ser det blott ligga för ankar och en vacker dag försvinner det, utan att man vet, hvart det tagit vägen! — Det är ett spökskepp mumlade en nunna. Spökskeppet. Alla samtal hade upphört från det ögonblick abbedissan tagit ordet och en hvar hade under tecknet. -— Säkert är, återtog don Jose, att ingen obrottslig tystnad lyssnat till de meningar, som