Göteborgsposten – 28 september 1861, sida 1

jande sin öfverraskning och missräkning under ett Ironiskt leende, — Hvad vilkor innebär denna handel! frågade Blanche. — Fröken de Morandes, mime de SaintGervais, vill jag säga, bar till din förmån gjort ett testamente .,. Blanche tog af sig ett fint silkessnöre, som var slingradt kring hennes hals, och vid hvilket var fästads en liten påse; hon öppnade denna och tog derur ett papper, som hon räckte åt Bamboulå. — Se här är detta testamente! sade hon. Är detta allt hvad ni begär ? — Detta är redan något, utropade uslingen och bemäktigade sig med glädje det dyrbara testamentet, som hädanefter skulle göra den förmögenhet, Camparini fått med sin hustru, beroende af honom, detta är redan något, men det är ej allt! — Det är likväl allt hvad jag eger! genmälte Blanche. Bamboulå log ånyo. — Minns du, hvad Roquefort sade till dig i Gouesnou ? Blanche ryste till. — Jag älskar dig! tillade banditen. Blanche utstötte ett sönderslitande skri.