ett vilkor, fogalt, för hvilket mag. Hedlund torde kunna närmare redogöra. Denne, som i följd häraf fick ordet, var icke emot medlens. anslående till orkesterkassan, men var såsom ledamot i Musei styrelse mest intresserad för detta. Ansåg dock att, till befrämjande af andra nyttiga ändawål, Musei styrelse skulle tillförbindas att såsom vederlag förse stadens folkskolor (en eller två hvarje år) med nödig materiel för åskådningsundervisning, hvars stora vigt och nytta han, likasom efteråt hr BE. G. Lindström, med stor värma utvecklade. Derjemte skulle ett kraftigt haudtag lemnas Fatugförsörjningsdirektionen i dess bemödande att skaffa arbete åt hjonen, genom tillverkningen af slik materiel, något som ej skulle låta sig göra om icke några hundrade riksdaler kunde från annat h I anskaffas till kostnadernas bestridande. Lektor Blomstrand påyrkade, att, om medlen skulle anslås till Museum, detta borde ske för en bestämd tid, (som enligt kand. Philipsons förslag etteråt bestämdes till 3 år) och utan det af hrr Hedlund och E. G. Lindström törordade vilkor, emedan man derigenom skulle inlåta sig på ett område, der tre särskilda auktoriteter, Musei Styrelse, Folkskolestyrelsen och Fattigförsörjningsdirektionen borde ha tillfälle att öfverlägga och besluta. ÅAskådningsundervisningens förtjenster och fel borde rätteligen at Skolstyrelsen diskuteras, och det kunde lätt nog hända, att kostnaderna och besväret med ifrågavarande undervisningsmateriel icke skulle anses fullt motsvara de derigenom vunna, at många betviflade, tördelarna. Beslutet blef, etter någon ordvexling, i ofverensstämmelse med ett af Kand. Philipson framställdt och af flera talare omfattadt forslag, att den af hundskat ten härflytande behållna inkomsten, skall under de närmaste 3 åren ofverlemnas till Musei Styrelse att af den användas på det sätt som enligt Styrelsens åsigt skulle vara till största möjliga gagn för det allmänna. Sedan detta beslut var fattadt, ville Magister Hedlund och hr E. G. Lindström ha i protokollet inryckt såsom de närvarandes åsigt att det at dem förordade sättet skulle i första rummet komma i användande, men motsades häri af l:r Blomstrand, som ansåg otillständigt att al stadens innevånare nu fordra ett yttrande i en fråga, der ingen sakkännedom kunde ifrågasättas och som icke enligt kallelsen skulle till öfverläggning förekomma. Mag. Hedlund framhöll att det för Musei styrelse vore önskligt att erhålla en bestämd anvisning i detta hänseende af stadens innevånare, på det att icke I:r Blomstrand skulle framdeles kunna på en allmän rådstuga utverka ett ogillande af styrelsens åtgörande med afseende på åskådningsundervisningen, men måste nöja sig med att få sitt yttrande tili protokollet. — Vidare bestämdes att besväret med debitering och uppbörd af afgiften, som tager sin början år 1862 och bör inbetalas i samma månad hvarje år, skall ersättas med 5 procent at skatteskillingens belopp. Äfven beslutades, efter en längre diskussion, sedan kandidaten Philipson, af många motsagd, påyrkat att hundågare skulle kostnadsfritt erhålla ett halsband, hvarigenom skattens erläggande kunde intygas — till största delen i öotverensstämmelse med af hr 1I:r Blomstrand framställda och motiverade förslag -— att den som i vederbörlig ordning betalt bundskatt för året, skall af en dertill utsedd och enligt magistratens beslut aflönad polistjensteman kostnadsfritt erhålla en stämpel intryckt på något dertill passande, af ägaren bekostadt, halsband eller ock ett löst märke, att på sätt som kunde finnas tjenligt al denne fästas vid hundens hals, Märket bör innehålla årtalet samt ett nummer som hånvisar till den för året uppgjorda längden öfver hundägare som skatt erlagt. Hundskatt skall alltid bevaias till fullt belopp äfven om anmälning först göres längre fram på året, -— Frågan om den ålder då hundvalp blir skattskyldig lemnades ovidrörd; onekeligen en ganska förarglig tvistefråga. Nya begrafningsplatsen. Med anledning at de anmärkningar, hvilka en insändare gjort i sista thorsdagsnumret af GöteborgsPosten mot det sätt, på hvilket grafvarne å Nya kyrkogården skola vara igentyllda, har, man anmodatoss upplysa, att grafvarne nog