Göteborgsposten – 25 september 1861, sida 1

EEE kamrat och tryckte varmt Hans händer för att förmå honom hålla sig lugn. Slutligen gnisslade dörren på sina gångjern och öppnades ... En flod af ljus strömmade ut öfver den lilla plats, på hvilken fängelset var uppfördt. Å Henris själ låg, så att säga, i hans blickar .. Han tog Jacquets hand och tryckte den med en sådan häftighet, att den forne polisagenten med möda kunde återhålla ett skri af smärta. — Räddad! mumlade Henri, som med största svårighet kunde hålla tillbaka ett rytande af glädje, som ville tränga sig fram ur hans bröst. Fängelseporten tillslöts; den lilla platsen låg åter försänkt i mörker, men tvenne skuggor af menniskor skredo dock fram i mörkret. Ur stånd att längre kunna beherrska sig sjelf, skyndade Henri fram till dem som nyss lemnat fängelset. — Vi ha ej ett ögonblick att förlora! sade han snabbt till en af dem. Hvalfisken, Fjäriln och Vargtanden befinna sig på kajen, båten är färdig ... vi skola vara der före dig... Skynda dig till dina sansculotter och tag dem fort med. Tjädern ilade till krogen. Henri hade tagit doktorns arm; Jacquet och Blanche stodo vid deras sida. ! — Kom! sade Henri.