Göteborgsposten – 25 september 1861, sida 1

advokaten och polistjenstemanen, samt upplyste, att hon, då hon för aderton månader tillbaka bodde i ett qvarter. som hon uppgalt, hade förmärkt, att en qvinna, som bodde i ett rum intill hennes, hade ett barn hos sig — såsom hon kunde märka af dess skrik — ehuru qvinnan icke sjelf hade några egna så dana; på förfrågan af henne, hvem det tillhörde, hade hon svarat, att hon emottagit det af en annan !qvinma, som emottagit det af en qvinna vid: namn Andrews, hvilken åter erhålht det af en herre vid:en jernvägsstation. Mackay tillade vidare, att den ifrågavarande qvinnan några dagar efteråt flyttat bort från huset der hon bodde, och att hon icke visste hvart hon senare tagit vägen. Dessa upplysningar voro visserligen: obetydliga, ty det var alldeles icke -gitvet,; att det omtalade barnet var det, angående hvilket man sökte upplysningar. Brett beslöt dock att taga dem till grund för vidare efterforskningar och upptäckte ätven slutligen, att det at Mackay omnämnda barnet var det, han sökte. Etter nägra forskningar i annan riktning, som dock visade sig vara grundade på oriktiga antaganden, riktade han ?alla sina ansträngningar på att kunna upptäcka den af Mackay omnämnda gqvinospersonen. Han gick från hus till hus igenom nästan hela S:t Giles och kom slutligen till en smutsig gränd vid namn Lincolas Court i Drury Lane. I ett af. de der befintliga husen upptäckte: han slutligen qvinnan Andrews, och fann äfven det nämnda barnet hos henne. Han hade genomsökt flera rum i huset, då han kom till ett litet rum i andra våningen. I ett hörn af rummet, låg en man nära naken; efter allt utseende icke långt från döden, och öfver hela golfvet lågo spridda en helmängd qvinnori det mest trasiga och eländiga tillstånd. Hela rummet var i ett fruktansvärdt tillstånd och orenligheten och den elaka lukten vär :outhärdelig. Det var på Bolfvet af dena förfärliga håla; som Brett upptäckte arfvingen will en ärlig inkomst af en fjerdedels million rdr, nästan alldeles utblottåd och betäckt med ohyra och smuts. Han hade icke några skor på sina fötter och en smutsig trasa, som var svept omkring honom, var det enda han hade på sin kropp. Hans fötter voro betäckta med sår, som troligtvis härledde sig af att han barfota måst gå på stengata, och-hufvudet och kroppen i allmänhet visade omisskänneliga spår at den ytterstå vanvård. Hela huset, i hvilket Brett upptäckte qvinnan och barnet, var för öfrigt från ötverst till nederst uppfylldt af tiggare och lösaktigt folk. Sedan hr Brett bland innevånarne i detsamma fått reda på qvinnan och barnet, som han sökte, tog han barnet och bar ned det till gatan så fort som möjligt, och placerade både det och qvinnan Andrews en hyrkuskvagn och förde dem till den advokat, som hade saken om händer. Genom denna upptäckt erhöllos närmare underrättelser om sakens tillgång och barnets öden. Mrs Andrews underrättade hr Brett, att dågshon en regnig dag med sina två barn, det ena på sin arm, det andra bredvid sig hade stått i Windsmill Sweet i laymarket och sålt sånger och snörband, såsom det såg ut till det ywvre, ehuru hon i sjelfva verket endast hållit på att tigga, hade en mansperson, hvars beskrifning passade alldeles in på ER SOT EEAE — —————7