Göteborgsposten – 23 september 1861, sida 1

henne ombord . .. Då Brune förde bort Låonore och Bertha, försäkrade han oss om, att Augereau skulle en half timme derefter vara här, — Han är icke kommen! upprepade Fjäriln. Henri stampade vredgad i marken. — Hvarföre båller då icke öfversten sitt ord! utbrast han. — Anklaga honom icke, sade Jacquet. Det är kanhända någon ny stämpling af våra fiender. Brune skulle ha varit här, Augereau skulle också visat sig, om han icke råkat mot något hinder på sin väg. — Men hvad är att göra? upprepade Henri med feberaktig oro. Afseglingstimman nalkas och det ögonblick är snart inne, som vi bestämdt för doktorns räddande. — Bryn er icke om mig! inföll Blanche lifligt; lemnen mig! Befrien den gode doktorn... och förenen er med Lonore. Ahl min syster är räddad, ty öfverstlöjtnanten har icke öfvergifvit henne, — Brune borde likväl vara åter, anmärkte Jean. — Det är sannt, tillade Henri, med en mörk blick. -— Min Gud, utropade Blanche, frukten j då för henne? — Nej! nej! .. inföll Henri. Derpå tillade han för sig sjelf: