Göteborgsposten – 23 september 1861, sida 1

Garibaldifesten i Neapel. Den 7:de dennes var det årsdagen at Garibaldis intåg i fjol i det förra konungariket Begge Sicliernas hutvudstad. Garibaldi är neapolitanarnes mest populära namn, det har for dem en klang som intet annat, och blotta minnet at honvim sätter dem i en entusiasm, som närmar sig raseri. Neapolitanarne äro ansedda för at vara bland verldens mest ombythga folk, men deras kärlek tor Garibaldi har hittills visat sig oföränderlig. Det är derföre icke underligt, att de på årsdagen af den dag, då de forst fingo se honom inom sina befriade murar, skola hatva firat en stor fest. Dagen begynte, efter Times korrespondents beskritfviug, med en vacker morgon, som gladt helsades at flottan i hamnen med svajande flaggor. De enskilda husen voro otverallt prydda med flaggor, men hade föga andra prydnader. Fagaden al Palazzo Åugri, betriarens forsta bostad, var dock mera prydd än någon annan byggnad. På de skilda torgen voro ställningar tor musikorkestrar uppförda. Utom devta hade kvnsten gjort toga. Det var en tolkets test, och det hrade den på silt eget sätt, etter egen dritfv och utan omkostnader. Den begynte egentligen redan qvällen förut med Garibaldihymnens atsjuugande i San Carloteatern i Uraldinis närvaro. Den emottogs säsom vanligt med entusiasm, men det mest framstående draget vid ulltällev var det ljudliga satt, på hvuket åhorarne med hog rost vupphörhgt ropade a toma. Den 7:de på mourgunen kl. 9 tog duck iorst hogtidligheterna sin rätta början med täget alten deputation från arbetarnes sawtund, som intunnit sig vid jernvägsstationen, tor att emottaga de sjuka och särade garibaldinerna, hviuka tran hospialet i Sorrento blitvit inbjudna av deltaga 1 festen. Främst 1 tåget var ev antal arbetare al de lägsta klasserna, bärande tlanor med inskrilten 4A Roma. Deretter kom en i garibaldisk uniform klädd qvinna med ett baner, som hade en påskruv, 1 hviken Garibaldi betecknades sasvm Ltalens återlösare. Sedan kommo garibaldinerua, sjuka och lama och stympade, omkring 40 till anvalet. Slutligen fojde de skilda yrkena med sina fanor, på hvar och en af hvuka stod .A Roma. De begätvo sig ull Teatro del Fondo, der de emottogos med bitallsrop af de 2 parterren och i logerna samlade hoparne. Da tåget inträdde och Garibaldihymnen uppspelades, blet publiken nästan ursinnig och ropen A Roma och A Roma con Garibaldi upprepades oupphörligt. Kidäen drogs upp och visade sceuen behanugd med fanor och det savoyiska korset i fonden och ett haltmånformigt bord med de förnämsta medlemmarne al sallskapet for det förenade ltalien, sittande omkring det. Af signor Albarella, en väl känd jurist, gjordes derpå en motion att församlingen skulle uttala sitt gillande af att Rom måste tillhöra Italien, hvilken också enhålligt antogs. HElter några andra likartade motioner slutade detta möte med uttalalandet at ewt allmänt votum för ett förenadt Italien med Rom till hutfvudstad och under Victor Emanuels spira. Derifrån fördes garibaldinerna till en fest