Göteborgsposten – 23 september 1861, sida 1

ken för lång tid sedan gråfts derstädes af fångarne, för att underhjelpa rymningarne och genom dem skaffa sig förbindelse med sina anhängare utanför varfvet. Då vår man kom in i denna håla, upplystes hon af en fackla, som satt instucken i jorden. Fem karlar och ett fruntimmer voro samlade detstädes. Vi känna dem alla. Den ene af karlarne var vicomte de Renneville, den andre Jacquet. De trenne andra, hvilka vi förut träffat på krogen vid gatan Chiourme, voro: Tjädern, Hvalfisken och Vargtanden, tre af dem, som Henri, under namn af Bonchemin, återfört till pligtens väg och hvilka voro honom tillgifna, som hunden sin herre, Fruntimret var Blanehe de Niorres. Hon bar äfven en skeppsgosses drägt, liksom hennes syster och Bertha. Den person vi följt återigen visade sig nu vid skenet från facklan var Fjäriln. — Öfversten? frågade Henri lifligt. —Ännu icke kommen, svarade Fjäriln. — Då, sade Jacquet, skall han icke komma. Han skulle vara här kl. 8 och hon är nu nio. — Men hvem skall föra Blanche ombord? Hon är icke i säkerhet tillsammans med någon af oss! Öfversten skulle sjelf taga och föra