Göteborgsposten – 23 september 1861, sida 1

sen och fordra upprättelse, fann han, att hr Kitzel hade konunit före honom, och att domaren, hvilken icke lärer ha ansett den kärandes närvaro alls vara af nöden, hade begynt saken utan honom, genom att emottaga en förklaring från svaranden. Denna var at det innehåll, avt han, hr Ritzel, icke hade varit den angripaude, och att den behandling, han ulltogat gossen, varit väl förtjent. Eugelsmannen hade derpå ånyo antört de ofvan omtalade omständigheterna, samt framvisade såsom bevis den krossade hatten och företedde dessutom gossen sjelf, som ännu bar tydliga spår å rygg och armar af den behaudling, tor hvilken han varit utsatt. De dermed begynta förhandlingarne hade derefter tillgätt ganska summariskt; inga vittnen hade blifvit athorda på ed och den värde embetsmannen hade icke gjort några försök att utreda sanmagen al berättelsen, hvarpå han förklarade, alt han icke ansåg sig hatva någon bevisving, till hvilken han kunde hålla sig, emedan det fanns blott påstående mot pästående. Detta ytwrande at honom ledde till ett mera oregelbundet samtal, under hvilket fadren lät undfalla sig, att det var en feg handling at en krattig karl, som svaranden var, av angripa en gosse som var oförmogen att iorsvara sig. Denna anmärkning gat saken emellertid en ny vändning. Svaranden visade sig högeligen uppbragt och förolämpad, fordrade alt yttrandet skulle upptagas til protokollet, hvilket också skedde bade på tyska och franska, samt yrkade på upprauelse för detsamma. Denna motbeskyllning synes, tör att äter använda Times uttryck, hatva äterbragt jemnvigt 1 domarens sinne. Han drog sig ullbaka tör att ötverlägga om hela saken, motanklagelsen deri inberäknad, och uttalade derpa den domen, att tysken skulle böta sju Honrner för anfall och engelsmannen sex och en half floriner för sitt tornärmande yttrande. Vi hafva retererat denna händelse efter Times berättelse, och kanske finnes det någon öfverdritt deri, men en underhg affär på samma gång som en löjlig, är och törblir den dock. Att en domare, etter att hafva törklarat, alt enligt hans åsigt tillräckhg bevisning icke förefinnes, dock dömmer den svarande skyldig, och på samma gång fäller hans motpart för användandet at ew ytwrande, som, utall svaranden är skyldig, är fullt berätugadt, måste ständigt vara något märkvärdigt för hvar och en som är van vid allvarliga domstolsförhandlingar. Men det märkvardigaste är dock, att sädane saker, som denna och andra skola kunna vexa till stora internationela saker. Times har rätt i att ett sådant förhållande icke bevisar godt för det Nassauiska paternella rätvtezångsväsendet, men gör icke den orättvisan att tillskrifva alla tyskar skulden derför. Det är dock icke säkert, att sakens framdragande ej skall uppfattas at en hel mängd tyskar såsom en national affär, och så kan deraf uppkomma, Gud vet hvad. Det är af den orsaken att detta är icke allenast en möjlighet, utan äfven ganska troligt, som vi genom att meddela våra läsare berättelsen om saken, velat sätta dem au courant des afjaires.