Göteborgsposten – 23 september 1861, sida 1

skilja. Han hade i mer än en half timma bibehållit samma orörliga ställning, då en skarp hvissling hastigt ljöd. Mannen spratt till och reste sig littigt. Han undersökte snabbt med blicken den del af kajen, på hvilken han befann sig och som då var alldeles öde, samt styrde sina steg mot planket, som omgaf varfvet. Der lutade han sig ned och försvann hastigt; han hade krupit genom en öppning som gräfts i marken under planket, och lyckats komma in på varfvet. Nu skyndade han, under det han med lätthet kryssade sig fram mellan jernstänger, timmer, verktyg och maskiner, till det ställe, der allt det timmer, som skulle användas till byggnaden, fanns symetriskt .ordnadt. Dessa regelbundet lagda timmerhögar hade här och der öppningar, på det luften skulle spola in och hastigare torka de ofantliga träden, som ännu till stor del hade barken på. Den person, vi här följa, hade praktiserat sig in genom en af dessa öppningar, hvilka sträckte sig långt in i staplarne och der bildade riktiga labyrinter. Kommen till ungefär midten af denna stapel, lutade han sig ned, sökte i mörkret, lyfte upp en planka och klarade ingången till ett hål, i hvilket han hastigt fördjupade sig. Detta hål förde till ett slags källare af stort omfång, hvil