Göteborgsposten – 23 september 1861, sida 1

RK RR KK ——— berättelse om saken, har egnat den en half skämtsam ledande artikel, och den tyska pres sen har afven börjat att egna den sin grund liga behandling. Dess betydelse kan derfor blifva, Gud vet huru stor, och vi anse Os: for den skull icke böra undanhålla vära lä sare en närmare framstallmug at densamma i synnerhet som händelsen i vch för sy sjelt dessutom icke är utan ett visst komisk intresse. Den 1:ste i denna månad hade tre ung: elever at Evonskolan i England, hvilka resw med sin fader och nyligen anlandt vill Wies baden, företagit sig en spatsertur i närhetei at denna mycket besökta stad. De voro kläd da i den for Etonskolans elever brukliga dräg ten, som är något afvikande från den vanlig: moderna kostymen, isynnerhet i afseende : hufvudbonaden. Ehuru Wiesbaden är en ort som mycket besokes af framlingar och de omvexlande klädedrägter dertore icke bordt vara något särdeles ovanligt, lära dock de nämnda KEtonska gossarne halva ådragit sig en synnerlig uppmärksamhet at nägra Wies badenska gossar, som begynte aw följa efte de unga tråmlingarne, under framkastande a glåpord rörande deras kostym och isyunerhe deras hatar. Slutigen lara de begabbande sasom det vanligtvis brukar inträffa vid kolll sioner af dewta slag, hatva gått otver till sten kastning. Detta är dock etw spel, som tv kunna vara med om, och ehuru steukastning för att använda uttrycket i Times beskrifning om saken, icke praktiseras systematiskt Eton, så hafva dock de flesta pojkar, hvar de än må vara uppfostrade, vanligtvis någon kän nedom om saken. ktter att ttonianarne töj en stund hade hållit tul godo med stenkast ningen, foretog sig dertöre en at de yngre a dem att, ledd af en ganska naturlig dritt, be svara elden. Just i detta ögonblick kom er tjock tysk gående förbi och blandade sig ir 1 skårmytslugen genom att gripa tag, icke i någon af dem som begynt antallet eller en: den af de engelska gossarne, som låtit leda sig att söka utotva vedergälluingens rävt, utan der äldste af Etonianarne, som alldeles icke blan dat sig 1 hela affären. Denne stackare be gynte han prygla med en tjock käpp sam slog sönder hawen på hans hutvud. Här ha de han likväl tätt tag i sin mästare. Der obeväpnade gossen kunde visserligen ej gor något motständ mot en krattfull karl, son svängde sitt tillhygge. Men tysken skulle dock icke slippa undan. Gossen, som sälunda blitvit antallen, sände den yngsta af sina kam rater att soka etter polis, och underrättade derpå sin angripare, avt hvart denne än skulle bege sig, skulle han och den andra gosser följa honom i hälarne ända tills det erhållit: reda på hvem han var. Och gossarne höll ord. I trots af tyskens hotelser följde de ho nom en sträcka at fem engelska mil och ftörlorade honom aldrig ur sigte tills de slut ligen utmattade honom. Han befanns vara er kopman och vinhandlare i Wiesbaden, vic namn Ritzel och med hans anklagande ock stämnings uttagande mot honom at de engel ska pojkarnes tader slutar första afdelninger af historien. Vid slutet af veckan kom saken före vid Domstolen. Då gossens fader på ut satt tid infann sig för att bestyrka anklagel