Sjögastarnes konung.) Historisk sjöroman, öfversatt från franskan. XLIIL Skeppsvarfvet. Varfvet i Brest var 1794 upptaget af galerslafvar, som verksamt arbetade å de på stapeln stående fartygen. Om dagen företedde varfvet den lifligaste anblick, ett det rörligaste skådespel, men då qvällen inträdt, var det alldeles öde, dystert och tyst. Fångarne hade då återförts till bagnan. Omnikring kl. 9 på aftonen, då Brune lemnade fregatten, och några minuter innan han an:tastades af: stabsofficerens båt, tycktes varfvet vara alldeles öde. En karl satt vid ingången till varfvet på en kasserad kanon, hvilken var till två tredjedelar nedgräfd och numera begagnades att fastgöra trossar vid; han tycktes oroligt afvakta någonting. Denne man var af jättelik växt; men en yllemössa, som var djupt neddragen ända till ögonen, dolde en del af hans ansigte, hvars drag man för öfrigt tillfölje af mörkret icke kunde ur) Forts. från N:o 149—155, 157—183, 185—220.