Göteborgsposten – 23 september 1861, sida 1

lig middagsmåltid. Derefter var det en storartad procession af den arbetande betolkningen, ännu större an på morgunen, och på atwnen var der en at de mest lysande illuminationer, som egt rum i Neapel. Demonstrauonen och gladjeyttringarne voro allmänna, och der var eu stort tyrverkeri, hvilket UCialdini bevistade, hvarvid han emottogs med en utomordentlig entusiasin. Så snart det lysande tyrverkenriet var förbi, sager korrespondeuten till Times, begat jag mig till Villa Keale, som var torvandlad ull eu ordentligt teeland. Fyrauotusen lampor hängde i festoner igeuom twadgärdarnes länga sträcka oller glwwrade likt gynene frukter bland tråden. Tusendetal at meuniskor sutlto eller stodo eller spatserade omkring, tyssnande till en vacker orchester, som saw omkring en springbrunn, och här och der voro bord med tortriskningar uppställda. Det var en scen tull at lycka, sådan som man aldrig skulle hoppas av tå se i Neapel. Foga mer än ett ar har förgått sedan jag på samma plats såg väl kända spioner och pavwruller at poliser och soldater; och att batva bidragit ätven i allra minsta mån till en sådan förändring är värdt mänga ars bekymmer och arbete. Under deta lysande skådespel, hvilket framställde sig tor en, ullägger bretskritvaren, lägo tvenne idger fråmst, åt hvilka hopen gat uuwryck genom ropen Garibaldi och A Koma. Ganbaldi är en persomtikation af folkews önskumngar. Han har proktlamerat ew forenadt luanen, och de vilja hatva det; men de kunva icke fä det utan Rom ovch dertor är handlingens parti, hvars demonstravon denna fest var, hogljudt i sin protest mot transka ockupauonen at deras hutvuustad och ropar på aut man skall tåga dit. Alla de månghundrade flaggorna, som törekomimno vid testen, buro inskriven A kKoma. Arbetare, som torratta härdt arbete, hvilka äro nationens ben och muskler, äro i spetsen for rorelsen. Då de sila på sina verkståder, rufva de ötver denna enda vanke. Sjeltva det verksamma ut de föra, uppvåcker deras krigiska verksämhet och ötvertygar dem om, aw det icke finnes någon orgamsation och någon fred utan Kom, emedan alla de lidanden, som en fortfarande agiation åsamkar dem, peka på den eviga staden såsom det verkliga mediet mot brist, såsom lyckans verkliga källa. Om dertore festven var ull åminnelse af ett stort takvum, bourbonernas fordrifvande och äterstallandet af Neapels frihet, så är den dock ullika en invigningsfest för en ny twdrymd, som skall utmarkas genom förvärtvandetv ar en hutvudstad åt Italien. En norditialienare, som var med mig, var häntörd otver denna vendens hos festen. , Sist och sluthgen, sade han, är det södern, som skall rädda lvalien, menande dermed, avt det är häritrån som den krafugaste impulsen att tåga på Rom skall komma. Och jag tror, att han har rätt, ty Kom är en nödvändighet for Neapel mer än tör någon annan del af det öfriga landet. Utan denna stad skall det ständigt känna sig som åtminstone till skenet underkastadt Turin, och dessutom ständigt vara utsatt tor de lejda skarorna af sonen till ett helgon och Sw. Peters efterträdare.