Göteborgsposten – 19 september 1861, sida 1

EEE WERE OEM så var den der för detta grefve de Sommes djupt intrasslad i frågan om barnets bortröfvande, — Efter hvad Jaequet nyss upprepade, betviflar jag icke, att just han varit den förnämste anstiftaren, svarade Brune. — Nåväl, då kan man säga, att vargen sistlidne natt icke var långt ifrån fårahuset i Gouesnou. — Den anmärkningen har jag redan gjort. en Och den stackars medborgaren Rennevillel de båda olyckliga nunnorna! alla dessa menniskor intressera äfven mig. — Öfverste, då tänker du väl icke heller att öfverlemna dem åt Prieur de la Marne? — Hå? inföll Augereau vredgad. Jag öfvergifva henne! Blixt och dunder! Kriget och guillotinen äro tvenne alldeles olika saker. Jag är soldat, och jag skall rycka alla jag kan derifrån, utan att låta bedja mig derom. Men, hvarföre ha de kommit till Portzic? — För att dölja sig. En sjöman, som är medborgaren Renneville fullkomligt tillgifven, har utpekat för dem klippgrottan, såsom en plats der de kunna vara säkra om att för ögonblicket undslippa alla förföljelser ... De kunde ej stanna hvarken i Gouesnou eller Brest. — Vi måste föra dit lifsmedel... — Kapten Jean har åtagit sig det.