KR RER RE On ?rihandeln skulle haäfva förblifvit begrafven i ilosofiska afhandlingar, om icke de inflytelseika klasserna hos de skilda folken skulle jatva börjat att tro på hvad Voltaire brusade säga, att hvarje europeiskt krig var evt ubördes krig. Sålunda har tanken på ett ömesidigt tillnarmande och en ofverensstämmelse nellan de mest civiliserade folkslagen utgjort ippslaget till frihandelns framsteg på de senare tiderna. Men å andra sidan bidrager itven frihandeln, sedan den en gång är intord, ut knyta nationerna till hvarandra; den visar lem act de äro ömsesidigt nodvändiga för varandra, samt att de omsesidigt bidraga att. öroka hvarandras lycka och välständ, Häunda verkar den eviga lagen om folkens all-. nanna solidaritet. Och ur denna synpunkt ar det skäl att gläda sig ötver atslutandet at handelstraktaten mellan Frankrike och Eng-. land. Den skall icke blott gagna dessa begge länder, den skall äfven landa till fördel tör en hel mängd andra stater; ty den ar bestämd att torändra hela verldens tullväsen. Så har den allaredan tramkallat afslutandet af en handelstrakvat mellan Frankrike och Belgien, och om kort tid skall troligtvis en lhkadan oltvereuskommelse äfven afslutas mellan Frankrike och den tyska tullföreningen, eller åtminstone Preussen. Och likaledes skola vi snart få se en handelsötverenskommelse afslutad mellan Frankrike och det unga konungarike, som har den mest akwingsvärda framud för sig och som framkallades ur grafven genom Napoleon 1ll:s svärd och Cavours uthållighet. Hvar och en af de stater som på detta säv hafva undertecknat en traktat med Frankrike, skall blitva en ny medelpunkt för frihandeln och genom nya underhandlingar utbreda den till andra stater. Vid sidan at dessa lyckliga tilldragelser är det med sorg som man betraktar den tulltariff, som nyhgen blitvit vidtagen i ett annat land, de Förenta Staterna. Men denna tariff är krigets barn, den är ett splitens och oenighetens foster, och skall säkert icke komma att lefva länge. Det 19:de århundradets luft passar blot för arbeten, som stå mera i öfverensstämmelse med harmoniens lagar och med nationernas behof att fritt utbyta frukterna af sitt arbete. För att handeln verkligen skall kunna vara fri mellan de skilda folken, år det dock icke tillräckligt, att tulltarifferna ombildas i en hberal anda. Man behöfver icke nedsätta den heder, som tillkommer den franske kejsaren, Cobden, Gladstone och den franske kejsarens ministrar, Rouher, Baroche och Fould för deras verksamhet vid afslutandet af den handelstraktat, som utmärkte året 1860; men man kan dock säga att det finnes ny ära att vinna och nya tjenster att utföra i afseende å handelns underlättande och befordrandet at omsättningens frihet. Det behöfves göras nya ansträngningar, för att de skilda delarnes af jordklotet olika produktioner med lätthet skola kunna komma i konsumenternas händer i alla länder. För att handeln skall kunna blifva verkligt fri mellan de skilda folken, måste man