Göteborgsposten – 19 september 1861, sida 1

remålet för handelslagstiftningen i Europa, och på denna bas uppbygger han de fordringar som i närmaste framud måste ställas på folken i Europa, för att handelstrihetens principer skola bliva konseqvent genomtorda. Dessa tordringar äro, menar han, att en större likformighet måste åvägabringas emellan de skilda ländernas komerciela lagstiftning, och att komerciela föreningar skola bildas efter samma monster i alla länder och så, att de öfverallt tå laglig uwullvaro och rattighet att göra sma fordringar gällande infor samtliga de olika landernas domstolar. Vidare skulle lagarne om medborgarerätt 1 de skilda svaterna bora förenklas, samt utländingar och 1ntödda ställas: på samma fot i atseende å förvärtvandet at Jordegendom, och liktormighet i assurauslagar samt 1 mynt, mått och vigt införas öfverallt. Slutligen, menar han, borde ätven alla geografiska kartor och nautiska arbeten beraknas etter samma meridian och privat egendom förklaras oantastbar under sjöknig, precist på samma sätt som under krig ull lands, och neutrala kommumkatwionsvägar införas och utvidgas. Man kan hysa olika meningar rörande en del af de förslag, Chevaher uppställer for ästadkommandet at det påpekade, men hos alla som hylla verldens framätskridande kan hufvudtendensen i hans plan icke annat än vinna bifall. Den går ut på att söka törminska och utjemna de olika vilkor, under hvilka köpmännen i de skilda länderna idka sitt yrke, så att handelsståndet öfver hela jorden kunde blifva likasom blott ett enda skrå, ett enda broderskap; .den går ut på att atskatfa de hinder, som uppstått genom jordens delning, och på att intöra alla möjliga praktiska medel, som kunna ställa verldens nationer i en lätt förbindelse med hvarandra. Han reserverar sig dock med bestämdhet emot att önska ett enda stort verldsrike, hvaraf de skilda länderna utgjorde endast provinser; han ville tvertom att de olika folken skola fullt fritt styra sig sjelfva och sköta sina egna angelägenheter. Men han tror att tiden nu är gunstig för införandet af ett mera utvidgadt system för internationel lagstifning; han tror att frihandeln har uppnått den ståndpunkt, på bvilken den för sin vidare och fullständigare utveckling behöfver en ny ordning mellan folken, och det är till denna han har lemnat ett utkast i sitt föredrag. Följande äro hufvudpunkterna i detsamma. Nuförtiden, säger han, fasthåller man såsom en bestämd regel, att internationel handel bör uppmuntras, emedan den tjenar till att föröka begge de kontraherande parternas, såväl köparens som säljarens, rikedom och välstånd. Denna regel håller allmänt på att införas i staternas praxis, efter det att den länge varit begrafven i böcker såsom en teori, hvilken blott var bestämd att intressera lärda män; nationerna begynna nu att förändra sina känslor för hvarandra och afsvärja en förfluten tidsålders fiendskap och svartsjuka samt förbereda sig på att vara uppriktiga vänner,