Göteborgsposten – 18 september 1861, sida 1

dom derigenom lida, våga Handelsföreningens tullmäkuge i Göteborg hos KE. K. M. underdänigst anhälla, att inulldess väckt fråga om tullstamplingens upphörande, hvilken träga lärer vara på EB. kk. M:s nådiga protmning beroende, kan varda atgjord, den, enligt GeneralTullstyrelsens kungörelse at den 3v Juni 1849 angäende utländska ullverkningars vullstampling, nu gallande toreskruv om anbringande al blystämpel med plakatsedlar och laCckstumpel med nunudre plakatsedlar, mätte 1 nader upphatvas, och i stallet lärgstamping, eller laäckstumpling, allt etter de olka toremälens beskaltenuhet, tå användas; hviuket tforenklade och udbesparande stämplngssatt skall, etter fullmäkuges äsigt, medtvra lika god kontroll, som uetl nuvarande. Dessa Handelsförenipgens Fullmäktiges begge skritvelser synas 0ss tullkomnigt stå hutvudet på spiken. De indirekta beskawningarne, isynnerhet beskatunngar på intorsel och uvtursel at varor, äro nägvnung som tordrar den allra mest fivkänshga behandling. Atlarsrorelsen bär dem och underkastar sig dem, endast dä de aro milda och latta att bara; så snart de blifva mera kännbara, soker den aw undvika dem, antingen genom at draga sig ät andra häll och uppsoka andra vägar, all sädant är möjligt, eller genom aw helt och hället draga sig ullbaka, tor att undgå obehaget at hindren som läggas i dess väg. Lndast då atgitterna äro lawta, fördrager atfärsrorelsen dem och lemnar då utan svärighet de bidrag man begär at den, Att en del af den handel, som eljest helt naturligt skulle gå direkte på Goteburg, ber gynt aut å krokvägar soka sig fram uil sim destinationsort, är 10tet annat än samma tenomen, som man förut i verlden sew uppträda under så många former både i stort och smått. Höga tullsatser dret handeln förut att söka smuggleriets krokoch swmygvägar, men med tullatgitternas formildrande har smuggleriet åtven nästan helt och hället upphort och handeln återgått till det naturliga torhällandet att icke sky dagens ljus. Höga altgifter på rörelsen hafva 1 alla uder ledt transitohandeln å nya vägar; det var höga tullalgitter som förmådde verldshandeln att ölverge Spanien säsom sin förmedlingsort och atl draga sig till Holland och England. Satsen, atw dev varit de genom vagoch stämpelafgitterna förorsakade högre afgilterna för import härstädes, tramför hvad den är på andra orter, som föranledt en del af manufakturvaruinforseln att begynna draga sig från Göteborg åt annat håll, har också varit så allmänt insedd af alla som reflekterat öfver saken, att Handelstöreningens fullmäktige med fullt skäl ansett sig endast behofva påpeka förhällandet utan att närmare ingå på at bevisa dess riktighet. Men om orsaken till företeelsen varit allmänt erkänd, så torde dock riktigheten al det af Handelsforeningens Fullmäktige nu föreslagna medlet att aterföra rörelsen till sin mera sjelftallna bana och att derigenom återförskaffta Göteborgs stad den inkomst, hvarom den gällt förlustig genom importens dragande till andra närbelägna orter, icke öiver allt skola röna samma erkännande. Att råda staden att föröka sina imkomster genom at upphäfva en afgift, som staden är berättigad