Göteborgsposten – 17 september 1861, sida 1

Mexico. Som kändt är, ha de fria stater, hvilka i Amerika uppstått af de förra spanska kolonierna, fört ett ganska oroligt lif. Nästan alla ha de, med undantag af Brasilien och Chile, varit ur stånd att inrätta åt sig ett stabelt statsskick, och framför andra har Mexico varit utsatt för oupphörliga hvälfningar. Detta förhållande skulle säkert redan för lång tid tillbaka hafva framkallat en intervention från de europeiska makternas sida, hvilka hafva mesta intresse af att ett ordnadt statsskick uppkomme i denna stat, så främt icke landets aflägsenhet och Förenta Staternas bestämdt uttalade föresats, att icke tilllåta någon europeisk inblandning i de amerikanska affärerna, skulle lagt ett alltför stort hinder i vägen. I detta afseende, likasom i så många andra, är det dock möjligt, att den inom Förenta Staterna uppkomna splittringen skall kunna komma att medföra förändringar. Atminstone har den engelska pressen redan begynt att sysselsätta sig med tanken på, att genom en europeisk invasion få monarkien införd i Mexico. Denna tanke understödes icke blott af den i Mexico beständigt tilltagande anarkien, utan äfven, som sagdt, af den amerikanska unionens nuyvarande vanmakt, då man icke mera behöfver bry sig om de amörikanska statsmännens lära om, att ingen europeisk makt skall få söka att leda de amerikanska angelägenheterna. Unionsregeringen har genom sydstaternas så: kallade rebellion blifvit allt för svag och skall svårligen någonsin blifva tillräckligt stark för att kunna lägga hinder i vägen för en invasion, om man skulle besluta sig för en sådan. Nordamerika har ju dessutom redan med tystnad funnit sig i att större hälften af Hayti, som förut utgjorde republiken S:t Domingo, har återgått under spanskt öfvervälde. Ofverhufvudtaget kan man säga, att kriget i Nordamerika har beröfvat verlden en stormakt, men huru mycket man förlorat derpå är svårt att afgöra. — Times, som för sådane fall som detta är mycket snarfyndig,: har tillochmed redan uppställt tyenne kandida:ter till den tilltänkta mexikanska trohen Den ena är den spanska kronpretendenten, prins Juan, och den andra är hr NapoleonPatterson, sonsonen till prins Jerome, som nyligen i Paris förlorade den process i hvilken han gjorde anspråk på arf efter gin farfar. Hvardera af dem skulle passa lika väl för England; den spanske prinsen, såsom konung öfver Mexico, skulle vara en beständig botelse mot Spanien och dess vestindiskg besittningar, och med hr Patterson på denna plats skulle man kunna förarga det franska kejsarehuset och vid passande tillfälle kunde det kanske uppstå fråga om revision af hans process och återupptagande af hans arfsanspråk.