Göteborgsposten – 17 september 1861, sida 1

— Öfverste Augereau, som endast var fäktmästare. Nicolas, som då tog värfning och nu för kort tid sedan blifvit utnämnd till bataljonschef inom Moselle-armen samt chef för general Lefebvres stab... — Lefebvre! utbrast Jean. General Lefebvre, som i tio år tjenade vid franska gardet, för att bli korporal, ty han var ju blott korporal år 85! Ni minns väl hans hustrus middagar i Versailles. Ah, hvad hon bör vara stolt, mamms Lefebvre! — Nej, sade Brune, hon har icke förändrats. Hon är alltid densamma: god och förträfflig. Jag träffade henne i Paris för några månader sedan Hon påstår alltjemt, att hennes man aldrig skall kunna göra någon karrier. — Huru! hon är icke nöjd! General i dag. korporal för nio år sedan! Dock, fortfor Jear leende, det är icke förvånande ... Jag var in. genting för nio år sedan ...nu är jag kapten... och jag är ännu icke nöjd! Man skall få se... vi ha alla temligen bastigt gjort vår karrier se dan den tiden! Och Hoche, min forne kamrat... nu general! ... Men apropå vår resa till SaintNazaire och de båda kräk som vi läto betala resomkostnaderna . .. de båda som spionerade på 088 . . . minns ni? — Mycket väl! genmälte Brune. — Huru hette de då?