Göteborgsposten – 17 september 1861, sida 1

— Vänta! sade Brune och sökte bland sina minnen. Deras namn voro likväl lätta stt komma ihog ... Medborgarne ... ah ... deras löjliga fysiognomier ha mer än tjugo gånger återkommit i mitt minne... jag har tillochmed träffat en utaf dem i Paris... under min sista reså dit. Ah... Gorain... — Och Gervais! — Riktigt I — Hafva äfven de gjort sin lycka på ärans bana ? — Jag tror icke ... Det vill synas som om Gervais plötsligt försvunnit , .. man vet icke hvart han tagit vägen. — Och Gorain? — Han är alltjemt qvar i Paris... Han hade gjort sig till Dantons slaf... hans hyresgästs, som ni väl minns? Han hade blifvit en rasande patriot... han sträfvade ifrigt efter utmärkelser, jag vet ej mera. — Men nu, sedan Danton blifvit dömd och afrättad? sade Jean. — Ah! jag vet icke huru det gått med den stackars Gorain ... Han har kanske köpt det bus, hvari Robespierre bor, för att få bli hans hyresvärd, tillade Brune skrattande. — Det är möjligt . .. Ahl inföll Jean och vände sig om. Hafvet når oss, min öfverstlöjtnant . . . Floden stiger . ..