— Öfversten är i sitt rum och har förbju dit hvar och en att störa honom. Brune gjorde en rörelse af otålighet. — För hit medborgaren! sade han. Soldaten gjorde helt-om och skyndade bor åt fästningen till. Några ögonblick derefter kom han tillbaka åtföljd af en person, klädd som den tidens sprät tar. Den främmande belsade artigt på Brune. — Ah! är det du medborgare Sommes! sade Brune med en ton, som andades det djupast förakt. — Ja, medborgare öfverstelöjtnant, det ä åter jag! svarade exgrefven med särskild tonvig på ordet åter. Jag kommer för att se om Prieu de la Marnes befallningar blifvit utförda. — Vi behöfva ej hans befallninngar, för at hålla god vakt. — Det är ej heller fråga om republiken yttre, utan om dess inre flender. Har du arrestera de aristokrater, som jag anvisade dig i går? — Jag har ej arresterat några aristokrate af det enkla skäl att jag icke träffat på någoi enda. De Sommes stampade vredgad med foten marken. . — I går, återtog han, gaf jag dig signale mentet på fyra af nationens fiender: nemligen f. d vicomte den Renneville, en person vid namn Jac