Göteborgsposten – 13 september 1861, sida 1

NARRATIVE SIE LASS AS SIA många namn, tillkännagaf för lord John Russell, att fristaten Santo Domingo hade upphört att vara till, och att denna del af ön hade blifvit en del af drottningens at Spanien besittningar. — Det förfaringssätt, genom hvilket denna ganska vigtiga tillökning i hennes mest katolska Majestäts besittningar skedde, var i högsta grad enkelt. En tryckt inbjudning utfärdades till invånarne med uppmaning att församla sig å stadens torg kl. 6. Vid den bestämda tiden hade omkring 50 spanjorer och andra främlingar kommit tillsammans der. Två timmar senare hade 250 personer församlat sig. Derpå uppträdde 300 man nationalgarde under vapen och general Santana kom ut på en balkong och uppläste en proklåmation af innehåll, att Santo Domingo åter var inkorporeradt med de spanska besittningarne. Aderton dagar derefter anlände tre spanska krigsångfartyg och landsatte 800 man spanska trupper. Dessa tilldragelser inträffade med en högst misstänksam skyndsamhet, och misstanken törminskas icke genom den ifver, med hvilken de spanska ministrarne framhålla den motvilja, med hvilken de beslöto sig att lemna de lojala negrerna bistånd, samt berätta huru dessa lojala negrer fortforo att kalla på dem, smärtsamt plågade af sin längtan att 1å återvända till en förening, hvilken, alldenstund den upplöstes för fyratio år tillbaka, aldrig hade existerat sedan storsta delen af dem blet född. Icke heller kan vårt fulla förtroende framkallas af det spanska kabinettets rörande adress till sin drottning, hvari det så känslofullt beklagar de lidanden, som utstålts af det dominikanska folket — denna bördiga jords söner, hvilka härstamma från denna hjeltenation samt lifvas af dess känslor och anda, hvilka tala samma språk samt dyrka samma Gud vid samma altaren samt älska endast Spanien. Detta är en någotförvånansvärd beskritning på atfkomlingarne af de negrer från Guinea, hvilka de spanska slafhandlarne under grym tortyr hemtade öfver Atlantiska oceanen för att ersätta de karaiber, som at dem förut blifvit utrotade. Ögonblicket var dock å propos. Spanjorerna hatva, såsom det litet skryttullt heter i den adress, som finnes tryckt i den ofvan omtalade korrespondensen, åter vaknat från svaghetens och förvirringens dagar. Spanien har en aktningsvärd armee och en flotta som är i stånd att gora god tjenst, och det hade en naturlig önskan att ge dem en hederlig sysselsättning. Frankrike tyckes, efter ett uttryck i ett af Lord Russells bref, snarare hafva uppmuntrat än motsatt sig projektet; ty det finnes ännu en fransk hälft af ön i händerna på oberoende negrer. Förenta Staterna äro för ögonblicket utom fråga och Spanien kan inbilla sig skola kunna hålla stången mot denna motståndare, äfven om lord Russells varning skulle komma att blifva sann, att det icke är omöjligt, att, då det inbördes krig, hvilket nu håller på att bryta ut, engång skall hafva tagit slut — hvilket kanske skall kunna inträffa förr än det a OS TIS DERRRTRONAT INTRES ISS LETTERS FATTAT REN