Göteborgsposten – 11 september 1861, sida 1

— Vi äro kringrända. Gården är besatt liksom trädgården. Derpå fortfor han hviskande till grefven: — Det är Rick, som för befälet öfver denna afdelning, hvilken synbarligen skickats ut, för att förfölja oss. Vi begingo en stor dumhet, då vi endast togo dessa två man med oss. Vicomten höjde hufvudet; i farans närvaro återfick han sin vanliga beslutsamhet. En snabb glädjeblixt hade vid Fjärilns ord genomflugit grefve de Sommes anletsdrag. Rick var derute han var kommen från Brest för att arrestera de båda nunnorna, han kunde ej tvifla derpå: han skulle bli räddad! Men den eländige, som fruktade att de, i hvilkas våld han var, skulle hämnas på honom den kritiska belägenhet, hvari de befunno sig, dolde under en mask af kallt lugn denna sin glädje. — Vänten här alla! sade vicomten med befallande stämma och gjorde en rörelse för att lemna cellen. Den gamle doktorn höll honom tillbaka. — Min herre, sade han med en ton full af ädelhet, jag är hemma hos mig! det tillkommer mig ensam att göra mig underättad om, hvilka det är, som våga kränka min bostad och med bvad rätt de göra så... Det tillkommer äfven mig, att skydda mina gäster. Han styrde härvid sina steg bort till den