Göteborgsposten – 7 september 1861, sida 1

— Någon olikhet fanns knappast: de voro af samma ålder, samma växt m. m.... Bertha hade dessutom länge varit sjuk, så att inga andra än hennes båda sköterskor på länge sett henne. — Dessa sköterskor voro i markisinnans sold; den verkliga fröken AMAHorbigny begrofs i tysthet och en annan flicka intog hennes plats. — Men sökte då icke föräldrarne till det stulna barnet att förfölja brottslingarne? — Jo. Samme person, om hvilken ni nyss talade, min fröken, Fouch6, tog affären om hand och sökte med kraft genomtränga hemligheten. Han kom tillochmed till Saint-Nazaire, der han såg den lilla bortbytta flickan... — Som han tog för den andra? — Han kände icke fröken dHorbigny. —Men han måste väl känna det barn, han sökte efter ? — Javisst. — Då kände han väl igen... — Intet! Ett tärande fludium hade vanställt det bortstulna barnets ansigte. Bertha utstötte ett sönderslitande skri och förde händerna till sitt ansigte.