Göteborgsposten – 4 september 1861, sida 2

19-åriga flickan Maria Sofia Rathselius, hade af polisen blifvit tillvaratagna såsom lösdrifvare, sedan de en tid varit sedda uteliggande i parken vid Haga. Vid förhöret uppgåtvo samtlige, att de i brist af medel, icke kunnat erhålla husrum, utan hade uppehållit sig utom tullarne, för att icke blifva upptäckta af polisen. Mor och son blefvo intagna å arbetshnset. Den arma fästmön hade med sig en liten gosse, som hon för närmare 4 månader sedan framfodt i skogen, och hvilket barn befann sig nu för forsta gången under en bonings tak. Det var ännu icke döpt, och fadren var Ehrnosson. Under det den unga modren berättade en mängd hiertslitande ätventyr och försakelser, föll hon i vanmakt samt var nära att dervid tappa barnet i golfvet, om icke en konstapel ögonblickligen tagit emot det. Det förordnadas att barnet skall intagas å barnhuset. ngmaskinerna i Storbritannien. Den nominela hästkraft hvarmed ångmaskinerna i Storbritannien arbeta angifves till: 450,000 i grufvorna och vid bergverken, 1,350,000 vid de olika fabriksanläggningarne, 850,000 för ångbäåtsfarten och 1 million för jernvägarne, inalles 3,650,000 hästars kraft. Skulle dessa ersättas af lefvande hästar, beräknade att kunna arbeta i 8 timmar dagligen, behöfdes härtill ett antal af minst 11 millioner hästar. Räknar man dertill att en arbetare, sknlle anvandas för hvarje hästkraft, använd vid fabrikerna eller vid jernvägarne, skulle derför behöfvas 4 millioner menniskor. Antages dessa maskiners kolförbrukning, vid ew 10 timmars dagligt arbete under 200 dagar på året, vill 8 skålp. kol i timmen för hvarje hästkraft, så behöfves för Storbritanniens ångmaskiner årligen inalles 29 millioner tons kol. En folkelig prins. Från Köpenbamn berättas följande anekdot: Det hände sig för någon tid sedan, att en af de många hitkompa svenskarne, en dame, som var på besök hos en familj vid Store Kjöbmagergade, vågade sig ensam ut i stadens butiker. Hon trodde sig känna vägen och begaf sig dristigt åstad. Men plötsligt upptäcker hon att hon förlorat spåret, hon kan icke finna Östergade, ehuru hon blott är å ett motsatt hörn af Kongens Nytorv, och följaktligen icke heller finna hem. I sin förlägenhet ser hon sig omkring, vill icke gerna fråga obekanta personer, men vänder sig slutligen till en äldre herre, som kommer gående ensam nedför Bredgade. Han förklarar att han kan mycket väl visa henne vägen, då han sjelf ämnar sig till Östergade. Åh får jag då följa med? frågade hon. Var så god. Ni är främling här? — Jat — Ni känner då icke byggnaderna här, högvakten, hotellerna o. s. v. Hon får då af sin följeslagare noga reda på allt. Ni är mycket hemma här i staden, min herre! — Ja det är intet under, Jag är född och uppltödd här och har lefvat här min mesta tid. Under gemytliga och lärande samtal går vägen fort, man passerar Östergade, och vid hörnet af Kjöbmagergade, der hon känner igen ställena, skiljas de båda nya vännerna i all vänskaplighet, och hon kommer mycket belåten hem. Nästa dag komma nigra danska vänninor upp till henne, och sedan man helsat fråga de: Men hur i all verlden har du blitvit så bekant med prins Ferdinand? — Jag! Jag känner honom icke alls. — Men gudbevars; vi sågo ju dig i går promenera med honom hela Östergaden uppåt i ett så ifrigt och förtroligt samtal, att du inte ens ville se på oss! Vi ville naturligtvis icke störa. Så kom förhållandet i dagen, kanska karakteristiskt för den gamle beskedlige och gemytlige, framförallt mot damerna ridderlige prinsen så väl som också tör vårt demokratiska samhällstillstånd. Litterära notiser. Af Schellings på Cottas förlag utgifna arbeten har nu sista häftet utkommit. Det innehåller, jemte hans efterlemnade förut otryckta handskrifter, äfven hans dikter och metriska öfversättningar. -— Roderich Benediz håller förnärvarande på att bos Weber utgifva ett urval af de utaf sina lustspel, hvilka lämpa sig för att uppföras vid sällskapsspektakler. De skola bära uteln: Das Haustheater. — En särdeles intressant broschyr öfver Amerikanska frågan af Mirig——— — 11 X0— evo