Göteborgsposten – 4 september 1861, sida 2

Re en en a Fröken de Morandes drog härvid de båda unga qvinnorna intill sig. Ett lätt buller hördes i korridoren, dörren öppnades och doktorn trädde försigtigt in i cellen. — Stig in, min vän, sade fröken de Morandes ; jag är vaken. — Min fröken, svarade den gode läkaren och närmade sig sängen, känner ni er nog stark, att kunna emottaga ett besök? — Ett besök? upprepade den sjuka förvånad; hvem vill då råka mig? —En person, som väntar inne hos mig. —Hans namn ? — Grefve de Sommes. — Grefve de Sommes! sade fröken Morandes, utan att detta namn tycktes göra på henne det ringaste intryck. — Grefve de Sommes! upprepade Blanche och Lonore på samma gång, lifligt öfverraskade. — Hvem är denne man? frågade fröken de Morandes. — Vår trognaste vän! utropade Lonore; en tapper och förträfflig ädling. En man med de renaste och ädlaste känslor. Ah, min fröken, låt honom komma hit! — Men jag känner honom icke. — Han vill, sade doktorn, tala med er om familjen dHorbigny. (Forts.)