Göteborgsposten – 4 september 1861, sida 2

tunnland skog; de efter 25 år återfallande förmedlingarne; och köpeskillingen. Häremot skulle kronan få vidkännas indragningsstatsaflöning gåt bergshauptman, grutveingeniör, bergsvärdie och konstmästare med tillsvidare 8000 rdr årligen. De öfrige tjenstemännen äro antagna genom kontrakt med utfäst uppsägningstid. Bergslagsintressenterna skulle, säger hr Lundgren, erhålla, i stället för besittnings-, sganderätt till, hvad de nu innehatva, utom nyssnämnda skogsallmänning och Kyllinge qvarn samt den s. k. Sala silfververks ränteoch ersättningsfond, som beräknas år 1862 uppgå till 160,000 rdr rmt. Om detta anbud yttrar sig Westmanlands läns tidning på töljande sätt: Det är icke utan en viss förvåning man här på platsen emottagit underrättelsen, det skulle verkligen på fullt allvar fråga vara väckt, att för en ringa spottstytver frånhända staten dess enda silfververk, en anstalt som kostar staten omätliga summor genom de dyrbara byggnader och inrättningar, som äro uppförda för verkets ändamålsenliga bedrifvande. Denna förvåning måste stegras till det högsta då man får veta, att försöket utgått från en man, om hvilken man kände allt för foga innan han kom i besittning af Ammebergs Zinkgrufvor i Nerike och genom en lyckad affär med ett utländskt bolag drog sig ur spelet med en behållning som det uppgifves at mer än en 1, million. Måhända har denne spekulante man, Horr J. F. Lundgren på Kaggeholm, egare af en kimröksfabrik här i Länet, för atsigt att, i fall det gjorda köpeanbudet skulle antagas, åt något nytt utländskt bolag öfverlåta afven Sala silfververk mot en äonu större vinst. Ty icke lärer kunna antagas, att samtl. grufvorna, alla dammar med tillhörande byggnader, alla för verkets drifvande vid grufvan och hyttan uppbyggda hus och verkstäder, tjenstemännens boställen, Wäsby med jord, Kyllinge såg samt alla för verkets drift nodiga inventarier jemte en mängd andra fördelar kunna lösas med mindre än millioner. Anbudet, 100,000 Rdr, tör allt detta synes åtminstone på afstånd vara så lågt att det gränsar till det oförskämda. Den af spekulanten förespeglade vinsten för staten hjelper icke mycket upp saken, och vi göra oss derföre förvissade, att vederbörande, på hvilkas utlåtande köpeafhandlingens afslutande kommer att bero, icke skola underlåta att afse ej mindre statens än Sala kommuns bästa. Inom husarregementet Carl XV har blifvit bildad en pensionsfond för afskedadt underbefäl och manskap. Denna pensionsinrättning, berättar Malmö Snällpost, hvartill nuvarande chefen grefve Björnstjerna gifvit impulsen, är bildad genom frikostiga gäfvor af såväl vid regementet nu tjenande befäl som ock af officerare, som förut tillhört samma regemente, men tagit afsked. Derjemte erlägges af såväl befäl som manskap en viss årlig afgift.. Men det har visat sig, att antalet al pensionstagare blir större än förmodadt var, hvarigenom fonden och de årliga bidragen ej blifva tillräckliga. Med anledning häraf har man anordnat en exposition och försäljning af arbeten, hvilka blifvit skänkta för ändamålet, hvaraf behållningen skall tillfalla nämnde pensionsfond. Till denna exposition hafva bidrag blifvit lemnade af enkedrottningen och drottningen samt flera af det kgl. husets medlemmar. Likaledes hafva bidrag ingått från ett större antal damer, och hvad sålunda är samladt kommer att i Malmö exponeras och försäljas under landtbruksmötet. Om potatissjukan. Nyligen berättade vi, att en landtbrukare i Skaraborgslän vela! härleda potatissjukan från flugor. En insändare i Folkets tidning, som utgifves i Lund påstår att potatissjukan der i orten började med en ovanlig och besynnerlig af endas infusionsdjur bestående dimma, hvilken visade sig i Lund den 14 Augusti. Insändarer påstår sig hädanefter hvarje år kunna säg: dagen då potatissjukan börjar. Fattigdom och elände. En ganskt ömklig och rörande scen förevari Stockholm: I poliskammare i förra månaden. Enkan Ehrns Ison jemte hennes 21-årige son Magnus Alexis till yrket guldarbetare, samt dennes fästmö