Göteborgsposten – 4 september 1861, sida 2

— NHvarföre då? frågade han. — Derföre att jag har något att säga henne. — Men hon skall ju snart dö! — Hon måste höra mig, innan hon uppgifver sin sista suck. — Vill ni då oroa henne i hennes sista stunder ? sade läkaren, orolig öfver grefvens häftighet. — Jag vill, svarade grefven, att hon skall dö lycklig, i vetskap om att hon är hämnad!.. Kom, kom! Grefven drog härvid doktorn med sig mot denne senares boning. XX VIII. Bertha. Fröken de Morandes sof djupt och orörlig på sin bädd, vaktad af de fyra: Blanche, Leonore, Bertha och Mariic. — Min Gud! sade Blanche och lutade sig intill Lonore, denna djupa sömn oroar mig! Skall hon då icke mera vakna? Lonore tryckte sin systers hand. — Doktorn har sagt, att vi ej skola göra något ! svarade hon. — Ack! han har ej mera något hopp. Så