Göteborgsposten – 4 september 1861, sida 1

NERE RR ———— sedan en parlamentsakt utvidgat gudstjensten frihet. Han skulle icke ha tillstyrkt dylik. gudstjenster om han på förhand blitvit tillfrå gad, emedan de stridde mot hans uppfattniug at det passande, men han var icke hågad at bidraga till deras undertryckande, sedan d hållits flera veckor med ordning och anstän dighet. Kyrkornas antal i hufvudstaden vor långt ifrån tillräckligt tör de lägre klasserna och om personer tillhörande dessa blifvit förd: ull att höra Guds ord, vore det ock på er teater — om de kommit dit för aw gyckl: och stannat qvar för aw bedja, så ansåg har att Huset icke kunde med godt samvet lägga hinder i vägen för teatergudstjensterna Lord Shaftesbury sade sig uppträda så som svarande, emedan han varit med om an ordnandet at de ötverklagade gudstjensterna Han medgat, att det var helt naturligt at idben att hälla predikningar på teatrar skulle väcka motvilja; sjelf hade han till en vis: grad delat denna känsla och endast den full komliga omöjligheten att erhålla andra till räckhgt rymhga lokaler för de beslutade re ligiosa sammankomsterna hade förmått honon och hans vänner att välja teatrar. Hos de massor, yttrade han vidare, som icke känns till något slags gudstjenst, och som hvarker besökts af fromma lekmän eller prester, ha man funnit den mest afgjorda motvilja för all hvad kyrka eller kapell heter, med ott ord för allt hvad som har det ringaste sken af at vara invigdt åt någon kult. Jag har sjell hört många al dessa menniskor upprepa mång faldiga gånger, att de aldrig stigit öfver trö Iskeln till någon kyrka och att de aldrig skulle göra det. Det är möjligt att man med tiden skall kunna undanrödja dessa inrotade fördomar, men till dess måste man göra afseende på dem. Vi skulle visserligen kunnat hyra konsertsalar, ehuru de äro långt ifrån så rymliga som teatrar, men de flesta dylika höra vill krogar, hvilkas närhet hotade åstadkomma oordningar och allvarsamt ondt, som skulle motvägt det goda sammankomsterna kunde verka, hvadan de ej kunde komma i fråga. Jag måste nu bemöta en af de orimligaste uppgifter, som jag någonsin hört, ifall hvad som är fullkomligt grundlöst är orimligt. Den ädle lorden, som bragt frågan å bane, har sagt att ölbuteljer blifvit uppdragna och apelsiner sålda, aldeles som vid teaterrepresentationerna. Såsom den der sjelf varit närvarande vid flera af dessa gudstjenster kan jag högtidligt bestrida hvarje dylhkt påstående. Hvad som föregått utom teatrarne har jag ej reda på, men jag kan skaffa rapporter, från en stor mängd at satskyrkans och dissenterförsamlingarnas prester, som varit nårvarande vid alla de gudstjenster, hvilka hållits på teatrarne, för ett ådagalägga att ingenting kunnat öfverträffa den ordning, anständighet och uppmärksamhet som rådt bland de der församlade meningheterna. Jag har sjelf varit närvarande vid tre olika teatrar, och jag har aldrig sett en församling så allvarligt uppmärksam på hvad som talats under en hel gudstjenst som de der församlade voro. Jag erkänner att de tankar, som framkallas på en teater, ingalunda harmoniera med de gudstjenster, som der hållas, men huru många at engelska kyrkans prester tvingas icke at embetspligter att tränga in på mycket värre