Göteborgsposten – 4 september 1861, sida 1

0-7 HBTTEIEEEENIEESSARNINKAKNINRINNKSUKIRNIURA ASKR RR MA ARA RER man ej mera behöfver, men jag skall hämnas! Du har gifvit en klok lexa! jag skall draga vinst utaf den. Jag måste först få arfvet i mina händer, sedan... Sedan, återtog han med feberaktig otålighet, skall jag se dig ansigte mot ansigte, och den dag, då jag kan säga till dig, att jag ej är din son, den dagen ve dig, så mäktig du är! Sommes beledsagade dessa ord med en hotande åtbörd och lemnade dungen, för att gå ned till byn. Han hade aflagt sansculott-drägten, hvilken vi sett honom bära i Brest, och i stället klädt sig som en välmående borgare, för att icke uppskrämma de båda systrarne. Då han uppnåde de första husen i byn, blef han några steg ifrån sig varse doktor Ilarmant, som fortfor att inspektera stridsfältet. — Nåväl, min gode doktor, sade han och närmade sig doktorn, på hvilken han helsade mycket artigt, har ni kunnat rädda från döden några af dessa olyckliga offer för politiska passioner ? Doktorn skakade nekande på hufvudet. — Min vetenskap förmår tyvärr ingenting! svarade han. Ah, hvilken förfärlig natt I hvarföre skulle jag ha Icfvat länge nog, att kunna vara vittne till dylika fasor! — Om underrättelsen angående engelsmännens anfall ej anländt så hastigt, sade grefven,