Göteborgsposten – 4 september 1861, sida 1

ställen? De uppfylla sin pligt, och stället helgas genom uppfyllda pligter. Talaren visade derefter att tillståndet i de lägre tolkklasserna fordrade vidtagandet af utomordentliga ätgarder. Enligt omsorgsfullt gjorda undersökningar besöka icke tvenne bland hundrade personer al Londons arbetsklasser kyrkorna, och mer än hälften at linglands betolkmag står utanför all religionsvärd. Hladmisslouarernas rapporter anföra exempel på osedlighet, förfärande genom sin talrikhet och utsträckning. Den arbetande betolkningen skyndar om söndagarne till krogar och tförlustelsestullen, så snart dessa öppnas, och stannar qvar der till dess de stängas, emedan de wriftvas der bättre än i sina usla hem. Och om an de egenthga tjufvarne i London icke äro mer än tretusen, så gilves dessutom en kringirrande klass al öfver buudratusen personer, som är at den farligaste beskalleuhet, enär den vanligen förskalfar sig sitt uppehälle genom ganska tvetydiga medel, som sedeläran aldrig skulle gilla. Det vore all anledning att befara det denna klass skulle, om samhället för ett ögonblick rubbades ur sin jemnvigt och regeringens verksamhet upphörde, kasta sig otver medborgarnes hf och egendom och utföra gerningar, hvaremot hvad som i den vägen passerat sedan läng tid skulle synas obetydligt. Det var dylika menniskors äterförande på cn bävtre våg, som låg talaren och hans vänner så varmt om hjertat, och den redan gjorda erfarenheten vittnade, i strid mot lord Dungannons påstående, om teatergudstjensternas ändamälsenlighet i detta afseende. Man måste, sade lord Shaftesbury, göra afseende på fördomarna, vanorna och känslorna hos de arma varelser, som man vill göra godt. De ha samma passioner som vi, och det är tförsummelsen och liknöjdheten å vår sida, som förorsakat det törskrackliga villständ, hvari de befinna sig. Vi böra ej behandla dem med hkgiltighet och säga atv vi vilja ingenting göra för dem med mindre alt de underkasta sig våra foreskvitter. Många af dem visa sig aldrig om dagen och dev ur en kand sak av eftermiddagsgudstjeusterna aldrig äro så besokla som altongudstjeusterna. Orsaken derull är att mänga al dessa olyckliga varelser äro så smutsiga vch så illa försedda med klader, aut de blygas att utsätta sig för andras blickar. De smyga sig i nattens skugga till ullongudstjensterna men icke ull några andra. Det finnes har en menuiskoklass, som är ännu djupare sjunken, och jag och mina vänner ha beslutat av ga alltmera mot bouen al denna iutgrund och betjena oss at alla möjliga medel for atv sprida Guds Ord bland dessa försummade nedsjunkna varelser, dräggen al Londons betolkning; och jag är otvertygad att Tenta Ord i stället för aw vanhelgas at lokaen skall helga den. Talaren vederlade derefter lord Dungannons påståenden om oordningar under teatersudstjensterna, anförde att många stadsmissionärer och pastorer vitsordat det goda inlytande de halt på de fattigare klasserna och ästade slutligen Husets uppmärksamhet på len omständigheten att om man hindrade statstyrkans presterskap att predika på teatrarna, å skulle dissenterforsamlingarnas prester hka