Göteborgsposten – 3 september 1861, sida 1

-— Mod, gossar! ropade Brune åt sitt folk, hvars antal var vida underlägset rojalisternas. De äro fångade mellan tvenne eldar, Framåt! Och striden tilltog vid dessa ord i raseri. Den nyss så öde och tysta dungen blef nu skådeplatsen för ett hittills osedt tumult oeh den starka gevärselden upplyste den förbittrade kampen. Emellertid kommo hvarken Augerau eller bans folk till undsättning. Man kunde trott, att soldaterna, som fördrifvit fienden från sjukhuset, blifvit hejdade i sitt segerlopp och icke vågade sig in i trädgården. Brune var förvånad och orolig och visste ej, huru han skulle kunna förklara sin öfverstes uppförande. Då rojalisterna icke mera sågo sig förföljda, stredo de raed ny ifver. Grenadiererna böllo sig, men vunno icke en enda tumsbredd i terräng: de kunde endast sätta sig emot angreppet. Hastigt tog Brune, som slogs förbittradt på venstra flygeln, ett steg tillbaka och lyssnade uppmärksamt. Ljudet från en gallopperande häst hördes åt Gouesnou till. — Är det en förstärkning åt fienden? mumlade han. Skulle öfversten ha fallit i någon snara? Skulle vi vara inklämda mellan tvenne eldar ? Ett ögonblick derefter var ryttaren vid sidan af Brune. — Samla ihop ert folk och begif eri