Göteborgsposten – 3 september 1861, sida 1

Det ena är det, som sträfvar för friheten och tramåtskridandet, det andra är det reaktionära partiet, hvilket hade sitt förnämsta uttryck i den heliga alliansen, så länge den existerade i sin fulla kraft. Hvardera af dessa partier ha sina anhängare i alla länder, ehuru det ena företrädesvis är på öfvervigten i den ena staten! och det andra i den andra. De folk, som sjeltva anslutit sig och förmått eller tillålit sina regeringar att ansluta sig till det ena eller andra af dessa partier äro naturliga bundsförvandter, de kämpa för samma sak. I denna det europeiska samhällets utvecklingskamp är Sveriges plats ovilkorligen gitven i det för frihet och framätskridande svräfvande partiets leder. Det har val icke gjort så mycket för denna sak, men det har dock alltid visat hvars andas barn det är. Det har alltid inom sig sjelft, äfven med svåra ansträngningar, räddat sin urgamla frihet, då den hotats med undergång, och det har ständigt tilljublat alla de europeiska frihetsrörelserna och deras segrar sitt bifall. — Helt annat är förhållandet med Tyskland och tyskarne. Näst i Ryssland har det reaktinara partiet i Europa ingenstädes haft ett sådant anhang och en sådan styrka, som det har i Tyskland. Det motsatta, det liberala partiet, har visst icke heller saknat anhängare bland tyskarne, men hiuwills har tyska folkets pluralitet ej omfattat det med ullräcklig kraft tör att kunna förmå sina regeringar att ansluta sig till det, eller för att ens kunna bilda en bestämd opposition emot de reaktionära tendenser, som de flesta af de tyska regeringarne mer eller mindre fasthålla. Den har tvartom i allmänhet af national fåfänga och nationala antipatier ledts att i afseende å de flesta åf de europeiska frihetsrörelserna ansluta sig och visa deltagande för den reaktionära sakens förkämpar. Vi behöfva icke erinra om österrikiska regeringens hållning i detta hänseende; men åfven den preussiska har icke varit mycket bättre, för att icke tala om åtskilliga andra tyska staters styrelser. Och hvad som är ännu mera, pressen är till största delen likadan. Man kan knappt påträftfa ett enda frisinnadt omdöme öfver något at de europeiska förhållandena i densamma. I afsende å de italienska, ungerska och polska rörelserna är den till stor del fiendtlig emot desamma dertföre, att de förhållanden mot hvilka dessa rörelser äro riktade, till en del äro införda genom tyskar. I afseeude å de franska och engelska förhållandena anse de sig skyldiga att vara afvoga emot dem, derföre att de icke äro tyska. Och på samma sätt kunna de icke förmå sig att i törhållandet till Skandinavien gå in på frihetens fordringar derföre, att de kännas obehagliga för en handfull tyska riddare i Slesvig. — Likaså afgjordt som Sverige hörer till liberalitetens och tramatskridandets parti, likaså atgjordt är det att Tyskland förnärvarande, — hvad det än möjligtvis engång i framtiden må kunna komma alt göra — icke sträfvar för detta partis mål, utan snarare, ja nästan afgjordt för motsat